Kjell Engman i Avesta

Kjell Engmans fantastiska installation uppbyggd av glas, ljus och ljud blir kvar i Avesta!

På Avesta Art visas vartannat år samtidskonst i det gamla järnbruket/Verket. I år hade man i de fantastiska lokalerna en utställning på tema rymd, rytm och rum. Glaskonstnären Kjell Engmans bidrag, en installation uppbyggd på glas, ljus och ljud, var speciellt gjord för järnbruket/Verket. Vid mitt besök på utställningen hade jag svårt att slita mig, var tvungen att stanna tills de stängde. Installationen var så fantastisk!

Avesta kommun brukar köpa in något från Avesta Art. Tidigare har man bl.a. köpt in verk av Lennart Rodhe, vilket man kan njuta av vid besök på Verket. I år har man fantastiskt nog köpt in Kjell Engmans verk. Grattis alla Avestabor! Kjell Engmans installation kan man se ytterligare drygt en vecka t.o.m. 31/10 innan

Verket stänger. Ni som ännu inte har sett den: passa på!

Bifogar bild på den fina ”White Lady”, som jag njuter av varje dag i mitt hem, samt några bilder från utställningen. Fler bilder från Avesta Art och mer att läsa finns i mina bloggar i september.

Konstvåg av rondellhundar

Som en protest mot att Stina Opitz hundskulptur i Linköping förstördes i somras placeras det nu nattetid ständigt ut nya djurskulpturer, mestadels hundar.

Precis som den ursprungliga skulpturen placeras de ut i rondeller i Linköping, men har även börjat uppträda i andra Östgötaorter. AVK ( Akademi Vreta Kloster) har tagit på sig ansvaret för att ha startat rörelsen. Kommunens konstansvarige lär vilja skapa ett ”Dogville” och samla alla hundar i en enda rondell. AVK protesterar. Jag följer med spänning fortsättningen…

Orhan Pamuk får nobelpriset

Fantastiskt att Orhan Pamuk fick årets nobelpris i litteratur! Han är en oerhört intressant berättare. Mitt första möte med Pamuks verk var med romanen ”Den Vita Borgen” (på svenska 1992), som utspelar sig på 1600-talet i Istanbul, det Ottomanska rikets huvudstad. Det är en historia om möten mellan personer från öst och väst. Möten som utvecklas till en lek med identiteter, där huvudpersonerna speglar sig i varandra, i varandras kunskaper och erfarenheter, där deras egna identiteter långsamt börjar lösas upp och sammansmälta med den andres.

”Måleri är själens tystnad och ögonens musik”. Det citatet är hämtat ur ”Mitt Namn är Röd” (på svenska 2002). Det är i mitt tycke hans bästa bok. Den är till formen en kriminalhistoria och samtidigt en kärleksroman. Framför allt handlar den om konsten. Vad konsten står för, om konstens olika uttryck, om konstens hjärta och om dess plats i livet. Den utspelar sig på 1590-talet i Istanbul hos det Ottomanska rikets miniatyrmålare. Även denna roman skildrar spänningen mellan öst och väst, här mellan det traditionella miniatyrmåleriet och det västerländska måleriet främst från Italien. Den handlar också om identiteter, de olika karaktärerna i boken berättar i jagform sin version av historien (det finns alltså inte någon utanförstående berättare). Frågorna om varför och vem som är den skyldige belyses hela tiden från olika vinklar på ett mycket spännande sätt, samtidigt som frågan om konst och liv ständigt diskuteras.

För mig smälter Pamuks romaner samman historia med nutid på ett oerhört fascinerande sätt. Spänningen mellan det gamla och det nya är ständigt aktuell såväl idag som för 400 år sedan. Jag ser fram emot att läsa hans senaste roman ”Istanbul”.

Tomas Tranströmer

Läste några rader av den fantastiske poeten Tomas Tranströmer: ”Det finns i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som har gått vilse”.

Det är rader som jag tycker är skönt att bära med mig i vår föränderliga värld, men också rader som för mig berättar om den kreativa processen. Hur man förutsättningslöst går in i skapandet utan ambition att styra och kontrollera, utan i stället kontinuerligt för en dialog med målningen under resans gång. Att våga gå vilse för att upptäcka gläntan.

Min målning heter: ”När början når sitt slut och slutet sin början”.

Sand, sten och sherry

Sand, sten och sherry i bagaget tillsammans med keramik med traditionella mönster från Andalusiens Costa de la Luz. Ljusets kust. I öronen fortfarande ljudet av atlantvågornas växlingar mellan ebb och flod. Doften av havet. Smaken på tungan av delikat tillagad nyfångad fisk. Tapas med sherry från cooperativa bodegan i närbelägna Chiclana. I ögonen minnet av det speciella ljuset.

Den härliga veckan i Spanien fylld av skratt med vännerna i vår 26 år gamla syjunta gick alltför fort.

Att tanka upp ljus och värme inför vår mörka del av året är för mig definitivt konstruktivt. Minnena, inspirationen och rent konkret sanden kommer alla att finna sin speciella plats i mitt måleri och bidra till att lysa upp den mörka årstid som nu närmar sig.