Om hundar och låsta dörrar

 

 

 

Visst har man hört talas om rävar som lätt lyfter av haspen och öppnar dörren till hönshuset. Katter som trycker ner handtag och öppnar dörrar är inte heller ovanliga. Hundar som själva låser upp och öppnar ytterdörren har jag dock aldrig hört talas om – inte förrän idag.

Visserligen har jag hört berättelsen om hundars hemliga liv. Enligt den är hundar egentligen förklädda människor som har valt att leva sitt liv som hundar. Ett liv som de kan tillbringa med att äta, sova och leka. På natten när människorna sover återtar hundarna sin människogestalt och kan leva sitt eget hemliga liv, som vi människor inte vet något om.

Vänner till mig köpte en liten hundvalp i Andalusien, Spanien. De tog hem den till Sverige och kallade den Raaaél (med tre a). Valpen var kelig, snäll och glad och oerhört nyfiken på sin nya matte och husse och deras värld. Med tiden blev den lilla valpen en mycket stor Dobermann, fast han tycktes inte vara riktigt medveten om det själv. Han ville fortfarande sitta i knä och gosa på valpvis. På tonårsvis började han dock tycka att hans familj hade en del dumma idéer som t.ex. att stänga in honom medan de gjorde skojiga saker ute som att gräva i trädgården eller måla staketet. Trodde de verkligen inte att han också kunde hjälpa till, för det ville han så gärna. Raaaél är en smart och hjälpsam hund som kan en massa saker.

Så kom den där dagen när han bara måste få följa med ut, det riktigt kliade i tassarna. Matte gick ut till ateljén och husse började fixa med bilen. Raaaél fick stanna inne. Tänk att de inte litade på honom. Bara för att han hade råkat hitta det där stället där han kunde åla ut under staketet. Han smet ju bara från gården en kort stund för att uppvakta traktens löpande tikar. Han hade varit duktig och visat matte och husse hålet när de frågade honom. Och ändå stänger de in honom. Orättvist! Artigt bad han först om att bli utsläppt men de lyssnade inte. Men bra hund reder sig själv. Det var bara att göra som han sett matte och husse göra. Man står på bakbenen, trycker ner handtaget med ena tassen och slår på låsvredet med den andra, och vips går dörren upp. De blev förvånade och ville se hur han hade gjort det och så klart visade Raaaél dem. Men varför blev de förvånade? Vet de inte att de har världens smartaste hund som älskar dem gränslöst och därför alltid bara måste få vara med. Så varför gör de så där? Äntligen förstod han! De har hittat på en ny lek. De tycker ju att det är så roligt att leka med fotbollen och blir så glada när han hämtar den. I den här nya leken stänger de in honom så att han skall försöka lista ut hur han skall ta sig ut. Tänk vad de kan hitta på. De är roliga, människorna.

Mer om Raaaél finns på mattes hemsida www.lenaberggren.com . Passa då också på att se på hennes fina målningar och läsa hennes kloka ord.

Valborgsmässoafton 2007

Valborgsmässoafton. Det betyder vår! Äntligen kommer grönskan och blommorna.

Dessa fantastiska bilder av nyutslagna plommonblommor och vårens första tulpaner har jag hittat på Absurdity´s blog. Går gärna in där för att se fler fina fotografier.

Utställning på Galleri Riddaren

 

Dags för utställning.

Förberedelserna är i full gång. Se över alla målningar, göra klart de nya som för första gången skall möta främmande ögon.

Funderar över titlarna. Försöker sätta ord på bilderna, ord som kompletterar och fördjupar och inte bara låter töntigt. Går till poeterna, framför allt till Maria Wines dikter vars språk och rytm är fantastiskt inspirerande. Hennes ord och formuleringar har en kroppslighet som får mig att se bilder framför mig när jag läser dem. Går också till Tomas Tranströmers diktrader. Är lycklig över att båda poeternas samlade dikter finns utgivna i pocket. Lätta att bära med sig och får plats i handväskan.

På lördag är det vernissage på Galleri Riddaren i Gamla Stan i Stockholm. Där kommer jag under c:a två veckor att visa målningar i akryl och blandteknik. Min målning heter ”I Rörelse”.

 

Kvartersbion nedläggningshotad

 

 

Kvartersbion vid Hornstull i Stockholm är nedläggningshotad igen. Kulturnämnden i Stockholm skall idag besluta om att Kvartersbions verksamhetsbidrag skall dras in, då som kultur- och idrottsborgarrådet säger ”verksamheten skiljer sig för lite jämfört med andra biografer, att lokalen har en social funktion är inte viktigt”.

Biografen är byggd på 1940-talet i funkisstil. Den är ritade av arkitekten Albin Stark (som även ritat andra biografer i stan) och har sin originalinredning kvar. Kvartersbion på Hornstulls Strand 3 är en av mycket få singelbiografer i Stockholmsområdet.

Kvartersbion ägs och drivs av René Reiss sedan 1973. Kvartersbion har under hans ledning utvecklats till en samlingsplats på Söder med 25 000 besökare per år. En samlingsplats med stor social funktion där man både kan se bra film och mötas över en kopp kaffe. Startande av Streetmarknaden i närheten för knappt 3 år sedan har förstärkt områdets kulturella prägel, men samtidigt ökat det kommersiella trycket. Lokalhyrorna har stigit kraftigt, vilket hotar biografens verksamhet. En kvartersbiograf med café är för oss filmälskare ett nödvändigt inslag i området och bidrar dessutom till att göra området mer levande. Att ersätta den med ett av dessa trendiga, likformiga caféer typ Waynes coffee eller något liknande vore ett stort misstag.

René Reiss och jag var på 1960-talet klasskamrater i gymnasiet på Sveaplan. Redan då hade han en passion för film. Han startade en filmklubb i en källare på Kåkbrinken i Gamla Stan. Där visade han bra film till ett för oss ungdomar överkomligt pris. Filmklubben var mycket välbesökt. Efter halva filmen var det paus när han bytte filmrulle. Då visades reklamfilm oftast för GB-glass eller läskedrycken Zingo. Självklart bjöds man då som filmklubbsbesökare på just gratis glass eller läsk. Renés filmklubb fick mig att upptäcka film på allvar. Den blev en av inkörsportarna till mitt stora filmintresse som följt mig genom åren.

Kurt Vonnegut

 

Kurt Vonnegut (1922-2007) är död.

Han har förgyllt vår tillvaro genom åren med en rad romaner, noveller, pjäser och essäer i olika tidningar och tidskrifter. Tomrummet efter honom blir stort.

Av hans romaner tycker jag, liksom många andra, bäst om hans mest kända bok ”Slakthus 5”, men jag läser också med förtjusning hans artiklar. Där behandlar han en rad viktiga ämnen på ett både lättsamt och humoristiskt sätt, som gör att man lätt sänker garden och tar in de tänkvärda texterna. Artiklar har publicerats i så vitt skilda tidskrifter som ”New York Times”, ”Humanist”, ”Rolling Stone”, ”Playboy” m.fl. Ett flertal artiklar finns samlade och går att läsa på www.vonnegutweb.com. Missa inte att gå in på sidan och läsa t.ex. ”Avoiding the Big Bang” (The New York Times Company 1982), ”Why My Dog Is Not a Humanist” (Humanist 1992) and ”Knowing What´s Nice” (In These Times 2003).

Genom åren har jag läst några böcker av honom, men ingen har satt så stora spår som ”Slakthus 5”. Romanens fullständiga titel lyder:

”Slakthus 5

eller

Barnkorståget

En skyldighetsdans med döden

av

Kurt Vonnegut jr

tysk-amerikan av fjärde generationen

nu levande i behagliga omständigheter

i Cape Cord

(där han röker för mycket)

vilken såsom amerikansk infanterist

hors de combat

som krigsfånge

bevittnade bombningen av

Dresden i Tyskland

”Elbes Florens”

för länge sedan

och överlevde för att berätta därom.

Detta är en roman

en smula i den telegrafiska schizofrena

stil som präglar berättelserna

på planeten Tralfamadore

som de flygande tefaten

kommer ifrån.

Frid.”

Den 23-årige Kurt Vonnegut satt under andra världskriget som krigsfånge i Dresden när de allierade 1945 fällde bomber över staden. Bomberna och den eldstorm som utbröt lade hela staden i ruiner och dödade 40 000 män, kvinnor och barn.

I sin roman ”Slakthus 5” beskriver Kurt Vonnegut hur han under åren därefter gång på gång berättar för alla han möter om den stora och viktiga roman han skall skriva om denna upplevelse, tills själva berättelsen om den blivande boken tar över, så den i sig blir en fiktion innan den ens är skriven. Det tar ända till 1969 innan boken kommer ut.

För Kurt Vonnegut kom undertiteln ”Barnkorståget” till då, som han påpekade, det i verkligheten är barn som utkämpar krigen och inte som på film ”glamorösa krigsälskande gamla skitgubbar som Frank Sinatra och John Wayne”.

Hur kan man då skildra de fasansfulla upplevelserna från kriget, fångenskapen, känslan av utsatthet då de egna trupperna släpper bomber över en, och inte minst uppröjandet i ruinerna och sökandet efter 40 000 döda kroppar?

För många år sedan mötte jag en man som hade varit med om bombningen av Dresden som barn. Han själv överlevde, men han förlorade alla sina nära och kära. Han lämnade direkt Dresden och kom till Sverige. Han berättade för mig det enda minne han hade av händelsen. Han mindes hur, när han kom ur skyddsrummet, alla fruktträden slog ut i blom. Som vuxen utbildade han sig och arbetade som trädgårdsmästare. Han återvände aldrig till Dresden.

När Kurt Vonnegut beskriver samma historiska händelse skildrar han den inte i den detaljerade realism som man ofta möter i olika dokumentärer. Kanske för att göra det ohyggliga mer gripbart och möjligt både att skildra och att ta in låter han oss se det genom Billy Pilgrims ögon under hans resor i tid och rum. De är skrivna i form av science fictionbetonade episoder med mycket humor. Under den lättsamma ytan kryper ändå historiens ohyggligheter in under skinnet på läsaren på ett mycket effektivt sätt.

Men det finns även hopp. I slutet av boken är andra världskriget slut. Det är vår och löven börjar spricka ut på träden.

Läs mer om Kurt Vonnegut i författaren Ola Larsmos läsvärda artikel i DN ”Sin generations klokaste författare” samt på www.vonnegutweb.com.

Slutorden ur Vonneguts bok ”Det mekaniska pianot” (”Player Piano”) är: ”Det här är inte slutet förstår ni, sade han, det finns inget slut, inte ens Domens dag är det”. Bilden av den tomma buren med årtalen under fanns på Kurt Vonneguts officiella hemsida.

 

 

Snö i påsk 2007

Annandag påsk. Snöflingorna singlar mot marken, täcker vårblommorna.

Den förnuftiga rösten inom mig förklarar att det ju ännu bara är april, att den månaden alltid bjuder på snö åminstone en gång innan Valborgsmässoafton och ibland även efter.

Men, invänder den sol- och värmetörstande rösten, jag som trodde att mars månad redan hade tagit hand om årets aprilväder eftersom våren kom så tidigt. Att det inte skulle bli mer snö. Titta bara på de stackars påskliljorna i snön.

För några dagar sedan lyssnade jag på TV:s meterologer när de pratade om att det skulle bli riktigt varmt nästa helg. Såg framför mig hur vi kunde äta middag utomhus för första gången i år, kanske till och med grilla. Håller tummarna för att de har rätt. Annars får det bli fika utomhus i vinterjackor och tumvantar…

Glad Påsk 2007

GLAD PÅSK!

Visst är det underbart med barnens påskpyssel.

Rare Autumn

En av de bloggar jag läser varje dag är Rare Autumn. Rare Autumn skriver främst om böcker, både om litteratur och om boken i sig. Rare Autumn skriver även mycket inspirerande om konst, design, mode, foto, grafik, politik m.m. Det är alltid lika fascinerande och givande att läsa inläggen och njuta av bilderna.

Missa inte att läsa om Stig Lindberg och se bilderna på hans nytryckta tyger. Stig Lindberg som även har designat så härliga serviser som många av oss har intagit minnesvärda måltider på.

1 April 2007

Idag är det 1 april. Har ni blivit lurade? Personligen tar jag det alltid mycket försiktigt den 1 april, betraktar världen med misstänksamhet. Inte tänker jag gå på något aprilskämt inte.

Öppnar dagens morgontidning, är fortfarande bara till hälften vaken, har en kaffemugg i handen. Bläddrar försiktigt, söker nyfiket efter årets 1 aprilskämt.

Ser så rubriken i DN: ”EU kräver senarelagd semester för svenskar”. Pulsen ökar. Jag läser vidare med stigande upprördhet. EU vill på grund av miljöskäl samt för att öka EU-ländernas produktivitet begränsa medborgarnas möjligheter att ta ut semester under sommarmånaderna. Antalet medborgare som skall tillåtas ta semester i juli och augusti skall kvoteras, så att inget land står stilla under sommaren. Sverige har hänvisat till de ljusa sommarnätternas betydelse för nordbors hälsa och särskilt kristdemokraterna har oroat sig för konsekvenserna av att familjemedlemmar riskerar att inte kunna fira semester tillsammans.

Min upprördhet känner inga gränser. Skall EU in och peta i vars och ens privatliv nu också. Har de inte nog att göra med de stora övergripande frågorna. Att slopa sommarsemestrarna. Jag börjar sörja. Det är ju så få månader om året när vi kan njuta av ljus och värme. När ljuset och värmen är tillgängligt också för oss här uppe i norr.

Tar så en djup klunk av kaffet. Börjar piggna till. Insikten om vad jag faktiskt läst kommer gradvis. Kollar igen dagens datum. Visst ja! Det är ju 1 april. Gick på det trots alla föresatser att vara försiktig. Ett stilla tips till alla morgontrötta: drick morgonkaffet innan ni öppnar tidningen den 1 april.

Den lilla pojken är gjord av den fantastiska keramikern Lisa Larson. Burken innehåller en samling kulor efter mina nu vuxna barn. Tillsammans är de för mig bilden av sommar och semester.