Hjälp, Trasig Dator!

Min dator gick sönder! En dag gick den inte att starta. Ingen bild visades på bildskärmen. Vad hade hänt?

Tankarna gick till allt material jag har i datorn. Alla adresser. Alla foton av familj, vänner och härliga stunder. Alla foton på mina målningar, alla texter. Alla intressanta och viktiga bokmärken. Det kändes som om hela mitt liv fanns där. Det var ju så bekvämt att ha all information på datorn i stället för som förr på papper.
Jag har tidigare tillfälligt tappat bort min almanacka, har även blivit bestulen på min plånbok. Det var förfärligt, men gick på något vis att hantera med begränsade förluster. Men det här var skillnad. Blotta tanken på att förlora allt jag har på hårddisken, gjorde att rädslan kom krypande. ”Men, har du ingen backup?” frågade omgivningen. Backup var det där jag skulle ordna med så småningom, i morgon, en annan dag.

Jag ringde verkstan. Jovisst kunde jag lämna in datorn. De skulle undersöka vad som var fel. Det skulle gå på garantin med en självrisk på 190 kr. Det skulle ta några, minst 3 veckor. Nej, de kunde inte garantera att man skulle göra backup på hårddisken eller att ingen skulle gå in och radera den, även om det satt en stor röd lapp på den att de inte fick göra så. Jag suckade och lade på luren. Modet sjönk. Flera års arbete och många minnen tycktes plötsligt få vingar och fladdra bort utom räckhåll för mig.

Mina nära och kära, som är datorkunniga, ryckte in. De tillbringade många timmar med att försöka diagnosticera felet. Till sist var de eniga. Det var grafikkortet som var trasigt. Jag tog beslutet att strunta i verkstan och att i stället själv köpa ett nytt grafikkort. De nära och kära gav mig noggranna instruktioner om vad som skulle och inte skulle köpas.

Första inköpsrundan gick till det stora datavaruhuset. Mannen i butiken gav mig ett grafikkort och lovade tvärsäkert att det skulle passa. Väl hemma visade det sig att det inte gjorde det. Med såväl det felaktiga grafikkortet som det trasiga i handen gick turen åter till butiken. ”Åh, fick du fel kort. Det du skall ha har vi inte, men varför inte köpa det här. Det är mycket bättre och kostar bara dubbelt så mycket”. Med de nära och käras instruktioner i minnet undrade jag då stilla, varför jag i onödan skulle köpa ett alltför stort grafikkort till ett betydligt högre pris. Inte så smart tyckes det – men jag var å andra sidan konsument, inte försäljare.

Pengarna tillbaka och turen gick vidare till olika affärer tills jag kom till det nyöppnade elektronikvaruhuset, där man bestämt sig för att satsa på kunskap, service och professionellt bemötande även mot mindre tekniskt kunniga kunder. Där fick jag äntligen mitt nya grafikkort till ett pris av 649 kr. Långa sträckor blev det att åka hit och dit, men rätt blev det till sist och till ett överkomligt pris. Med hjälp av mina nära och kära är nu det nya grafikkortet installerat och jag har, av en av dem, försetts med en extern hårddisk som automatiskt backar up allt på datorn varje dag.

Alla mina data är säkra i tryggt förvar och jag kan äntligen pusta ut. Alla adresser fanns kvar, så jag kan äntligen få kontakt, skicka och ta emot e-mail. Alla bokmärken fanns också kvar, så nu är det återigen möjligt att titta ut på internet, besöka alla spännande sidor och se vad som har hänt ute i cybervärlden under min frånvaro.

Ordningen är återställd, livet som ett tag var på ”hold” kan nu rulla vidare.

Robert Rauschenbergs Combines

När jag hör namnet Robert Rauschenberg tänker jag som så många andra direkt på ”Geten” på Moderna Museet. ”Geten” eller ”Monogram”, som verket egentligen heter, har funnits i museets ägo sedan 1964 och har visats nästan oavbrutet. De senaste två åren har den dock lämnat sin hemmabas för att turnera tillsammans med Rauschenbergs andra Combines i en vandringsutställning som gått från New York till Los Angeles, Paris och sist till Stockholm. Nu är det sista veckan man kan se utställningen på Moderna Museet. Det är en unik utställning av mycket sköra föremål med verk från såväl museer som privata samlare. Verken är gjorda mellan 1954 och 1964. Till utställningen har man gett ut en fantastisk katalog med intressanta texter och många oerhört fina bilder av samtliga Combines av Rauschenberg som har gjorts enligt Rauschenberg Studio.

Det som först slog mig när jag kom in i utställningslokalen var hur oerhört vacker utställningen är. Rauschenberg arbetar med en palett av färg, bilder, concept och samband. Han använder tredimensionella element och collage. Verken är målade i mestadels starka färger, vilka på ett poetiskt sätt står i harmoni med varandra och med verkens former och strukturer. Färgerna utstrålar liv och rörelse, inte bara när han låter färgerna rinna, utan de tycks ha ett inre ljus. Det är oerhört vackra färger som tycks vibrera som musik. Pontus Hultén kallade honom också för ”Färgernas trollkarl”.

När man läser den innehållsrika utställningskatalogenkatalogen, artiklar och lyssnar på intervjuer med Rauschenberg själv, växer långsamt en bild fram av honom och hans konstnärskap. Redan i slutet av 1940-talet tillhörde Rauschenberg nätverket kring Black Mountain College, en oerhört kreativ och gränsöverstigande miljö. Där fick Rauschenberg möjlighet att experimentera med teater, dans, scenkostymer och skyltning. I början av 1950-talet började han så samla värdelöst skräp som han förde in i sina målningar. Han transformerade ömt skräpet till något vackert. Han plockade upp bortkastade saker från gatan, förändrade dem, gjorde något helt nytt av dem och skickade ut dem igen i världen nu som konstverk, samtidigt som de rymde sina egna liv och sin egen historia.

Mitt första möte med Rauschenbergs verk var på Moderna Museets utställning ”Rörelse i Konsten”, men det som definitivt fick mig att upptäcka hans konst var mitt möte med ”Geten”, eller ”Monogram” som verket egentligen hette, i mitten av 1960-talet. Jag tröttnade aldrig på att höra historien om hur konstverket kom till. I en intressant intervju i Dagens Nyheter berättar Rauschenberg återigen historien för Ingela Lind. Rauschenberg hittade den illa medfarna uppstoppade geten i ett skyltfönster till en affär som sålde kontorsmöbler. Geten hade fått rollen av syndabock och stod på sin plats som en symbol för affärsägarens misslyckanden. Rauschenberg lyckades få köpa geten, tog hem den, tvättade och kammade dess angorapäls omsorgsfullt och lagade de trasiga öronen med gips. Under fyra års tid arbetade han sedan med att göra konstverket färdigt. Förutom att förse geten med en bilring runt magen så blev den fint målad i ansiktet. Han kallade det färdiga verket ”Monogram”. Det tog lång tid innan jag själv sänkte blicken och upptäckte collaget, färgerna, de små föremålen på plattan som geten stod på.

När ”Monogram/Geten” köptes in av Moderna Museet var den allmänna upprördheten först stor. När den väl hade lagt sig blev ”Geten” oerhört älskad. Det höll på att bli sönderklappad av besökarna och fick till sist placeras i en glaslåda som skydd. För mig blev ”Geten” en symbol för möjligheten att transformera nedvärderat och till synes värdelöst skräp till något vackert. ”Geten” blev en symbol för hopp, att det aldrig är för sent. Att med konsten uppstår liv.

Från ”Geten/Monogram” förde vägen vidare in i Rauschenbergs Combines. Ordet Combines är ett försök av Rauschenberg att sätta ord på och därmed synliggöra konstformen i mellanrummet mellan måleri och skulptur, mellan performance och objekt. Rauschenberg själv hävdar att han skapar i mellanrummet mellan konst och liv och försöker bygga en bro mellan dem. Hela hans konstnärskap utstrålar optimism och glädje. Själv menar han att själva glädjen i skapandet tillför en färgkulör som han inte kan blanda till på vanligt vis. Det är svårt att placera Rauschenberg i något särskilt konstnärsfack. Han är konstnär rätt och slätt.

På utställningen Combines fascinerades jag särskilt av verken uppbyggda av gamla väl använda möbler t.ex. skåp där föremålets slitna yta berättar föremålets historia, t.ex. verket ”Interview” från 1955 (se bild). Hur Rauschenberg med sina fantastiska färger och konstruktioner skapar något nytt, ger föremålet ett nytt liv, ett liv i skönhet.

Urvalet av de material han använt i sina verk är både starkt personligt och en direkt spegling av tiden. Man har genom åren gjort olika tolkningar av hans verk och hänvisat till de självbiografiska urvalen i verken av tallriksunderlägg, spetsdukar, tyg, kläder, kvitton, tidningsurklipp, serier, fotografier, burkar m.m. Man har talat om det tidstypiska och försökt sätta in verken i sitt kulturella och samhällspolitiska sammanhang. Och hur skall man tolka klockan som förekommer i flera verk?

Rauschenberg förändrade radikalt synen på vad en målning kan innehålla. Hur skall man då förhålla sig till dem? Skall man gå in och tolka enskilda verk och deras personliga komponenter? Eller skall man se komponenterna som enbart material – tidlösa till sin karaktär och som möjligheter att transformera? Men det mest personliga är ofta det mest allmängiltiga och tidlösa. Personligen är det just så jag ser Rauschenbergs verk, ser det lätta, omedelbara och glädjefyllda i hans verk, ser det universella och tidlösa. Allra mest fascineras jag dock av hans oerhört vackra färger. Färgerna är i absolut harmoni som ett musikstycke. Färger att bländas och förföras av.

Lars Nittve skriver i utställningskatalogen om ”Geten/Monogram” som han menar har blivit en symbol för Moderna Museet och vad det vill stå för. Hans ord kan även gälla andra av Rauschenbergs verk. Nittve skriver om ”Geten/Monogram”: ”Mitt i konstens och vardagens flöde står han där – på en gång tillgänglig och gåtfull, samtida och historia”.