Till Öland

Åker nu till södra Öland för att måla och njuta av det vackra landskapet. Det blir 3 inspirerande målarveckor vid det vackra Alvaret.

Alvaret som är uppfört på UNESCO lista över Världsarv. En fantastisk miljö både att måla i och att bara vara i.

Glad Midsommar

Glad Midsommar!

En midsommarstång gjord av 1:a majblommor till glädje för många.

Hundar som låser upp dörrar generation efter generation

I en tidigare blogg (30 april 2007) skrev jag om dobermannen Raaaél som kunde öppna dörren genom att trycka ner dörrhandtaget. Husse och matte försökte då låsa dörren, men det hindrade inte Raaaél. Han listade snabbt ut, hur han kunde få upp den låsta dörren genom att slå med ena tassen på låskolven samtidigt som han tryckte ner dörrhandtaget med den andra. Jag har nu fått ytterligare information om utbrytarkungen Raaaél och hans andalusiska släktingar av matte Lena Berggren.

Det visade sig att Raaaéls mamma Chus också kunde konsten att vrida om nycklar, speciellt den nyckel som gick till köksdörren. Jaha, säger ni då. Då lärde hon väl ut den konsten till sina valpar, åtminstone till de smartare.

Men historien tar inte slut där. Det visar sig att ytterligare två generationer bakåt fanns kunskapen hos Raaaéls mormorsfar Jesus – och i än högre grad. Uppfödaren insåg en dag att stängda dörrar inte längre stoppade Jesus, inte ens om de låstes med nyckel. Han gick ut och in som han ville. Hon kompletterade då låsen med sådana där knepiga haspar som man först måste skjuta till och sedan fälla ner. Mycket snabbt löste Jesus det problemet också, att dra ifrån haspen tyckte han inte var svårt. Enda lösningen på problemet blev att byta alla handtag i huset till sådana där runda hala vridhandtag som en hundtass inte får grepp om.

Jesus ättlingar jobbar dock vidare med problemet med runda dörrhandtag. De har upptäckt att om man biter tillräckligt hårt och länge på vridhandtagen så blir det små bucklor. Bucklor som kan ge tillräckligt fäste för tänderna att vrida om handtaget och öppna dörren – åtminstone ibland.

Hur kan det här komma sig? Varför blir vissa av oss själva och vissa av våra husdjur nyskapande utbrytarkungar/-drottningar (rent fysiskt eller symboliskt) och andra inte? Kan det vara så att vissa djur (liksom vissa människor) har en speciell typ av personlighet som präglas av nyfikenhet, envishet och förmåga att kombinera kunskaper och erfarenheter på ett nytt sätt? Kan man tänka sig att det gynnar gruppens och artens överlevnad om den innehåller en lagom balans mellan individer som är observanta nytänkare och andra som är konservativa, traditionella bevarare?

Roland Johansson har i en artikel i DN refererat en studie (ur tidskriften Nature) där en forskargrupp nu vetenskapligt har bevisat (det redan alla husdjursägare upptäckt) att olika individer inom varje djurart har olika personlighet. Det gäller allt från däggdjur till myror. Man har inte hittat någon bra vetenskaplig förklaring till detta fenomen. Kanske är det bara så att livet självt ställer så olika krav på individerna i olika tider, att olika personlighetstyper har krävts för att gruppen och arten skall kunna överleva.

Karin Bojs går i en artikel i DN (13/5-2007) ett steg längre. Hon beskriver hur det de senaste 200 åren förts fram olika teorier om ärftlighet, bl.a. teorier om att även förvärvade egenskaper kan ärvas. Teorier som bl.a. använts/missbrukats för politiska syften. Ett exempel är Lysenkos s.k. biologiska forskning i Sovjetunionen under 1920-1960-talen. De senaste 10-15 åren har dock forskningen inom epigenetiken (= bortom genetiken) vuxit fram. Inom den har man upptäckt att det tycks som om viss yttre påverkan (t.ex. stark stress) kan påverka våra gener. Det är inte så att själva strukturen i generna förändras (dna-kombinationen är oförändrad), utan snarare så att delar av generna stängs av eller på. Detta mönster av faktorer som stänger av och på generna tycks kunna ärvas generation efter generation. Det man nu försöker förstå är när, var, hur och varför generna slås av eller på.

Man har alltså sett att cellerna har ett minne, man förstår bara inte hur det fungerar.

När det gäller den andalusiske dobermannen Raaaél så kanske kan epigenetiken i framtiden förklara varför just han blev en utbrytarkung.

Utställningen på Galleri Riddaren

Tack alla ni som besökte min utställning på Galleri Riddaren. Det blev många intressanta möten och diskussioner. En rad roliga och stimulerande dagar.

Visar några bilder från utställningen för er som inte hade möjlighet att komma.