Till Florens

Om knappt en vecka börjar Biennalen i Florens. Den pågår 1–9 december. Jag reser om några dagar till Italien, till Florens med mina tre målningar som skall vara med på Biennalen. Ett fantastiskt äventyr. Det är oerhört roligt och hedrande att ha blivit inbjuden av den internationella kommittén att ställa ut tillsammans med konstnärer från ett 70-tal länder med olika etnisk, språklig och religiös bakgrund.

Biennalen i Florens står under beskydd av Italienska staten och ingår sedan 2001 i FN:s program ”Dialogue Among Civilizations”. Som FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan uttryckte det: ”I believe that dialogue is an opportunity for people of different cultures and traditions to get to know each other better, whether they live at opposite ends of the world or in the same street. Artists have a special role to play in the struggle for peace. Artists speak not only to people but for people. Art is a weapon against ignorance and hatred and a representative of human conscience. Art opens new doors for learning, understanding, and peace among people and nations”.

Det var svårt att välja vilka målningar jag skulle ta med. Till sist bestämde jag mig för målningar gjorda i blandteknik på duk. På dessa målningar har jag bl.a. använt sand. Det är sand som kommer från många olika delar av världen, från alla världsdelar. Egentligen består sand bara av små, små stenar, men sand från olika platser består av olika bergarter. De har formats av olika hav med olika strömmar och i olika klimat. De får olika struktur. På varje målning har jag blandat sand från alla världsdelar, blandat deras olika strukturer.

Om några dagar flyger vi till Florens, jag och mina målningar ”Room to Be”, ”Traces” och ”Through Time”.

Målningen nedan heter ”Room to Be”.

I blåsväder

Jag var på väg hem. Hade varit och köpt vinterstövlar, nya fina med högt skaft. De låg i en stor kartong i en ändå större papperskasse. Jag var glad, hade äntligen hittat snygga och sköna stövlar som kunde ersätta de gamla utnötta trotjänarna.

I gathörnet kom plötsligt vinden. Den tog tag i mig och min stora påse med full kraft. Luften gick formligen ur mig. Jag kämpade för fullt för att lyckas ta mig och min påse vidare.

Då dök det upp en ung man, lång och stor. Han var lite glad i hatten och hade en ölburk i handen. ”Det där går inte bra” sa han. ”Jag skall hjälpa dig.” Så bredde han ut armarna och gick som ett vindfång före mig till en lugnare gata.

En medmänniska som spontant ställde upp när jag stod där oskyddad. Jag insåg att hjälp plötsligt kan dyka upp när man minst anar det, när man hamnat i blåsväder av olika slag. Insåg att hjälpen kan komma i de mest oväntade skepnader och former.

Min målning heter ”Aningen av en skugga föder en ny”.

Norman Mailer har avlidit

Norman Mailer har avlidit i en ålder av 84 år. Han var mycket produktiv och gav ut en stor mängd romaner, essäer, biografier, dramatik, debattinlägg och berättande reportage.

Hans debutroman ”De nakna och de döda” (1948) uppmärksammades stort. Den 25-årige Norman Mailer skildrade andra världskriget på ett nytt sätt, ett sätt som fick fler efterföljare. Norman Mailer försökte inträngande skildra vad som händer när man blir soldat, när man befinner sig mitt i kriget och placeras i ett militärt kollektiv bestående av unga män från olika bakgrund. Han beskrev vad kriget gjorde med soldaterna, med de enskilda människorna.

Den första bok jag läste var ”Nattens arméer (1968), som skildrade protestmarschen till Washington 1967, protesten mot Vietnamkriget. I den använde han sig av sin nya stil ”new journalism” som gör ”Historien som Roman och Romanen som Historia”. Det var en slags litterär journalistik, där journalisten själv (Norman Mailer) var observatör och skildrare, men också var en egen deltagande person (Mailer) i berättelsen. För denna bok fick Norman Mailer både Pulitzerpriset och National Book Award.

Han fick även Pulitzerpriset för sin reportagebok ”Bödels sång” (1979), om den dödsdömde mördaren Gary Gilmore. Boken beskriver Gilmores svåra bakgrund, hela den rättsliga processen, kampen om dödsstraffets vara eller inte vara och till sist hur Gilmore själv drev igenom sin egen avrättning.

Norman Mailer skrev brutala skildringar om krig, om människan i kriget. Han skrev brutalt uppriktiga skildringar av verkligheten, av det amerikanska samhället. Han var aktiv i samhällsdebatten med sin vassa penna. Han hade ett stökigt privatliv.

För mig framstår han ändå som en pacifist. I det omvälvande slutet av 1960- och 70-talet var Norman Mailer en röst att lyssna på. Hans kraftfulla röst mot krig och för fred. Hans opposition mot anti-demokratiska strömningar och idéer. ”Why are we at war” kom 2003, en skrift mot Irakkriget.

Norman Mailers röst har tystnat.

Som New York Times uttryckte det: ”Han var det här landets litterära samvete.”

Se ”Maelstrom” av Caroline Freudenthal

Igår lördag hade Caroline Freudenthal vernissage med sin utställning ”Maelstrom” på Galleri Aguéli på Söder i Stockholm. Caroline visar underbara målningar, vissa är målade på duk, andra på vackert handgjort papper.

Caroline är född 1962 i England och har under sin uppväxt bott i England, Mexiko och Sverige. Hon började måla sent och hade sin första utställning 2002. Hon har haft flera utställningar på Gummesons, Athello Soul Art Gallery och Galleri Sjöstaden.

Hennes skapande har utvecklats i en snabb takt. Årets utställning på Galleri Aguéli är i mitt tycke hennes starkaste och mest intressanta. Triptyken på bilden är min favorit på utställningen. Den bär liksom hela utställningen namnet ”Maelstrom”.

Caroline är intresserad av alkemi. Om man slår upp ordet maelstrom får man fram att maelstrom (=malström) är en mycket kraftfull malande vattenvirvel som orsakas av motgående strömmar. Den mäktiga maelstrom av tidvatten som finns utanför norska kusten vid Lofoten har använts av bl.a Edgar Allan Poe och Jules Verne i berättelser om hur stora fartyg (bl.a. kapten Nemos ”Nautilus”) dras ner av vattenvirveln till havets botten.

Men det finns även ett annat ord för malström, och det är häxkittel. För egen del ser jag i Carolines bilder snarare en häxkittel än vattenvirvlarna. En häxkittel där världen kan kokas till fullkomlighet.

Jag ser verkligen fram emot att framöver få möta mer av hennes verk. Utställningen är öppen varje dag t.o.m. torsdag den 15 november. Se den!

Årets Alla Helgons Dag

Ja så kom snön ändå precis som den brukar göra vid Alla Helgons Dag varje år. När jag vaknade på morgonen var marken täckt av snö. Molnen hängde lågt. Just denna dag då många åker till kyrkogårdarna för att hedra sina bortgångna nära och kära kommer ofta kylan, snön, de första känningarna av vinter. I år klarnade det upp frampå eftermiddagen, solen kom fram, men kylan stannade kvar.

Vägarna var denna dag fulla med trafik, köerna ringlade mot kyrkogårdarna. På kyrkogårdarna vandrade många människor, ensamma eller i grupp, unga och gamla. I novembermörkret sökte de sina näras och käras gravar, vägledda av alla ljus som redan brann på kyrkogården.

Uppe på minneslunden, med utsikt över staden, stod ljusen tätt sida vid sida. Några ljus hade placerats lite avskilt vid sidan, som för att få en mer privat plats. Människor stod tätt ihop. En samvaro i stillhet och ro.

Alla ljusen på gravarna värmer. De påminner oss om att ljuset ändå finns i våra hjärtan, i vårt hopp. I en gemenskap med alla dem som gått före oss och de som kommer efter. I en gemenskap med alla dem som tänder ljusen denna dag.