Äntligen klart

Penicillin, kur på kur, sista tabletten svald.

Ögonen bättre, sikten klarnat med droppar och salvor.

Sinnet lättat av upplyftande samtal och mail.

Idag såg jag solen.

 

Konstnären Bengt Lindström ur tiden

Konstnären Bengt Lindström har avlidit i en ålder av 84 år i sitt hem i Njurunda, söder om Sundsvall.

Bengt Lindström föddes i Härjedalen. Han studerade konst på Isaac Grünewalds målarskola i Stockholm, på konstakademin i Köpenhamn och på Art Institute i Chicago. Han for till Paris vid 22 års ålder och studerade på André Lhotes och Fernand Légers målarskolor. Bengt Lindström blev kvar i Frankrike och verkade där som konstnär i flera decennier.

I Paris mötte han Asker Jorn, en av medlemmarna i COBRA-gruppen. Bengt Lindström blev influerad av gruppen och hans måleri blev alltmer expressionistiskt. Motiven förändrades och han gjorde kraftfulla målningar inspirerade av den norrländska naturen, av myter och masker.

Även färgskalan påverkas. Han började alltmer använda de rena grundfärgerna, klara och oblandade i färgkombinationer som för tanken till samernas färgskala, ett arv från forntidens konst.

 

Jag såg hans svit ”De Sju Asagudarna”, när den ställdes ut 1983 på Historiska museet i Stockholm. De stora kraftfulla målningarna slog nästan knock-out på mig med sin intensitet. Jag hade aldrig tidigare sett något liknande.

Hans målningar av den fornnordiska mytologin väckte stor uppmärksamhet inte bara här hemma utan även internationellt och har därefter turnerat världen runt. ”De Sju Asagudarna” hänger nu på Västernorrlands Länsmuseum efter att ha donerats dit av Michèle och Bengt Lindströms Stiftelse för Modern Konst. Samtidigt donerade de en samling av Bengt Lindströms grafiska verk.

En rad av Bengt Lindströms verk donerades också till Midlanda konsthall i Timrå. Vid Midlanda flygplats i Timrå kommun står även hans över 30 meter höga ”Y”-skulptur.

Förutom måleriet arbetade Bengt Lindström även i andra tekniker. Han gjorde grafik och arbetade även med gobelängteknik, glaskonst, guldsmide m.m.

En stor konstnär har gått ur tiden. Hans konst har gjort ett starkt avtryck i våra sinnen.

Slas på TV

I kväll (lördag) visar TV2 kl 21.05 en filmatisering av Slas bok ”Vem älskar Yngve Frej”.

Filmen är från 1973. I rollerna kan man se bl.a. Allan Edwall, Bellan Roos, Gus Dahlström, Gunnar Strååt, Janne Loffe Carlsson och Christina Stenius.

Filmatiseringen är helt underbar. Man har lyckats med att fånga atmosfären i boken.

Ladda videon! Se filmen! Läs också boken!

 

Lars Forssell minnesföreställning

Idag skulle förre akademiledamoten och nationalpoeten i våra hjärtan Lars Forssell ha fyllt 80 år.

På Vasateatern i Stockholm kommer man därför i kväll till hans ära och hans minne att uppföra föreställningen ”Snurra min jord, Grattis Lasse”. Det är en specialskriven kabaré, sång, musik, dans, dikt och teaterföreställning. Medverkar gör en lång rad av våra mest kända artister, musiker och skådespelare.

Det var 1958 som Lars Forssell skrev raderna

”Snurra min jord

låt mig följa med dig

Jag är lika värnlös som du

Snurra min jord

du får inte ge dig

Jag vet ingen stjärna som du”

 

För alla oss, som inte har möjlighet att vara på Vasateatern i kväll, önskar jag att man ger fler föreställningar och dessutom gärna spelar in föreställningen för TV.

Det skulle vara i Lars Forssells anda.

Jag längtar fortfarande efter att man skall ge ut Lars Forssell samlade dikter, gärna i pocketupplaga som man lätt kan bära med sig.

Stig Claesson ”Slas” ur tiden

Stig Claesson ”Slas” har gått ur tiden 79 år gammal.

Slas var Stockholmsskildraren som hade förmågan att skildra staden på ett sätt som gjorde att man kände staden, inte bara dess utseende utan också dess själ.

Hans fantastiska resereportage från olika platser i världen var skrivna i samma anda. De gav den bild av en plats, som man får när man tar sig tid, flanerar och möter människor.

Han skrev om Sverige och ett Sverige som en gång var. Ett fint exempel är ”Vem älskar ”Yngve Frej” (1968). Där skrev han både om de faktiska fornminnena som ruinerna efter soldattorp, och om människorna som blev kvar ute i glesbygden, människor som ”gjort sitt” och gick kvar som fornminnen själva.

Slas var en mästare med orden, men mest fängslas jag dock av hans illustrationer och egna omslag till sina böcker. Pocketutgåvan (1969) av ”Vem älskar Yngve Frej” tar jag fram då och då ur bokhyllan inte för att läsa om den utan för att njuta av bokens fantastiska omslag.

För ett par år sedan fick jag på loppis tag på ”Iakttagen” (1989). Det är en fin bok i A4-format med en serie porträtt som Slas har gjort av kända personer. I sina fantastiska porträtt tycks Slas fånga det djupt mänskliga, inte bara ytan. Se bara på Slas självporträtt (omslag till ”Vandring med mig själv”, 1996).

Slas skriver i texten ”Vilse i sin osäkerhet” (ur ”Blues för mr Shelly”, 1992) om det som driver konstnärer. Han skriver bl.a.: ”Det är troligt att Adam, otillfredsställd av kunskapens betryggande och väl slutna äpple och på spår efter en mindre stelnad evighet började måla i ett sökande av ett bortom.”

Detta förhållningssätt, ett ”sökande av ett bortom” i den välbekanta konkreta verkligheten tycker jag präglar både Slas sätt att skriva och hans sätt att måla. De är till synes snabba och skissartade, men man kan ana att varje ord, varje penseldrag är vägt på guldvåg.

En stor författare och konstnär har lämnat oss. Hans sätt att med enkla ord göra staden, landet, världen, människorna, ja själva livet synligt, gör hans verk tidlösa. Hans verk stannar i våra hjärtan.

 

 

Simone de Beauvior 100 år

Det är 100 år sedan Simone de Beauvoir föddes.

Simone de Beauvoir som tillsammans med livskamraten Jean-Paul Sartre var sin tids intellektuella stjärnor. De var förgrundsfigurer för existentialismen.

Simone var filosof, tänkare och kritiker. Med sin skrift ”Det andra könet” (1949) blev hon också en förgrundsfigur för den moderna kvinnorörelsen.

Simones tankar om manligt och kvinnligt, att våra traditionella könsroller inte är medfödda utan något vi tilldelas, har haft stor betydelse.

Dessa tankar har i vårt samhälle gett avtryck i bl.a. föräldraförsäkringen och vår syn på utbildning och yrkesval. De har i grunden påverkat synen på jämställdhetsarbete i den praktiska politiken.

För den som vill veta mer om Simone och hennes tankegångar, läs gärna Åsa Mobergs bok ”Simone och jag” (1996). Hon har närmat sig Simone de Beauvoirs liv och författarskap på ett mycket personligt och tänkvärt sätt.

Nytt nätverk FAOS

 

Ett nytt nätverk för kvinnliga bildkonstnärer, keramiker, smyckestillverkare och textilkonstnärer har bildats av i slutet av förra året. Man kallar sig FAOS = Female Artwork of Sweden.

Nätverket kom fram ur en önskan hos många konstnärer om ett nätverk för inspiration och olika slag av samverkan.

Grundarna understryker att detta är en förening för kvinnliga konstnärer, inte en feministförening. Den är tänkt att vara ett sätt för kvinnor att hjälpa andra kvinnor framåt i konstnärskapet, få kontakter, ge varandra råd och stöttning, ge möjlighet till samutställningar samt att samarbeta med gallerier, tryckerier, ramverkstäder m.m.

Självklart är män välkomna som stödmedlemmar.

Grundarna av FAOS är bildkonstnärerna: Heidemarie Z Carnelid, Petra Werner och Lena Tedeblad samt smyckedesignern Åsa Pettersson.

De fyra grundarna av FAOS ställer just nu ut gemensamt på Galleri Kocks i Stockholm 4-9 januari.

Passa på att träffa Heidemarie, Petra, Lena och Åsa och se deras utställning.

För mer information om nätverket FAOS gå in på dess hemsida www.faos.se

Saker är inte alltid sådana som man tror

En vän skickade mig följande tänkvärda berättelse som jag gärna vill dela med mig på det nya året.

 

Två resande änglar kom till en rik familj för att övernatta.

Familjen var hänsynslös och de fick inte sova i ett gästrum

Istället placerades de i ett rum i en kall källare.

När de skulle lägga sig såg den äldre ängeln ett hål i väggen

och lagade det.

Då frågade den yngre ängeln varför hon lagade hålet.

Hon svarade: ”Saker är inte alltid sådana som man tror.”

Nästa natt övernattade de i ett fattigt hus.

De snälla husvärden och hans hustru delade sin middag med

dem och de fick sova i deras sängar för att vila sig ordentligt.

När de vaknade nästa dag såg de husvärden och hans fru gråtande.

Deras enda ko låg döende på ängen.

Den yngre ängeln var verkligen arg och frågade den äldre hur hon

kunde tillåta att någonting sådant kunde få hända.

”Den elaka husvärden hade allting och Du hjälpte honom ändå.

Trots att den andre hade väldigt lite, delade han det med oss och

Du tillät att hans enda ko dör”

Den äldre ängeln svarade: ”Saker är inte alltid sådana som man tror.

När vi var i den kalla källaren såg jag att det fanns guld i det hålet så

Jag lagade det för att han inte skulle kunna hitta guldet eftersom han

var så girig. Förra natten när vi sov i det fattiga huset kom dödens

ängel för att hämta husvärdens hustru, så jag gav honom kon i stället.

Saker är inte alltid sådana som man tror.

Någon gång händer det saker som man är olycklig över.

Tro att varje sådan händelse är till Din fördel.

Med tiden kommer Du att få veta…

Några människor kommer snabbt in i våra liv och snabbt försvinner

ur våra liv.

Några människor blir våra vänner och stannar länge i våra liv.

De lämnar vackra spår i våra hjärtan. Vi blir aldrig mera som vi varit,

eftersom vi lärde känna en god vän!”

 

Målningen heter ”Speglingar”