Årets bokrea – en nostalgitripp

Idag började bokrean. Folkfest. En chans att botanisera bland böcker av alla de slag. Böcker som man kanske många gånger bläddrat i men tvekat att köpa.

 De riktiga entusiasterna åker redan vid midnatt till någon av de nattöppna butikerna för att hitta sina fynd under readagens första skälvande minuter. Den jäktade kan beställa sina böcker i förväg och sedan hämta en färdigpackad bokpåse.

 För mig blev det i år – liksom tidigare år – några impulsköp. Det är inte lätt att bara gå in i bokhandeln och titta. Frestelserna blir gärna övermäktiga.

 Mitt bästa fynd i år är boken ”Presentationer, Ulf Linde på Thielska 1977-1997”. Den innehåller i text och bild utställningarna på Thielska galleriet i Stockholm de år Ulf Linde var intendent där. Texterna i boken är välskrivna och urvalet av bilder intressant. Porträttet av Ulf Linde på omslaget är gjort av Lasse Söderberg.

 För mig är den också en nostalgibok. Tankarna går bakåt i tiden. Visst hade jag tidigare varit på Thielska galleriet ett par gånger, men 1977, när Ulf Linde tillträdde som intendent, hände något nytt där.

 Den hösten var jag barnledig med min förstfödda dotter. Med henne i en babysele på bröstet vandrade jag runt på Thielska galleriet, blev inspirerad. Därefter återkom jag ofta, såg nog de flesta utställningarna. Även min son och sedan min yngsta dotter fick sina första möten med konsten på Thielska galleriet, burna runt i babysele.

 Hade man tur kunde man när besökarna var få, få höra intendenten, tidigare jazzmusikern Ulf Linde, spela en stilla jazzmelodi på galleriets flygel. En eftermiddagsjam för själen.

 Ulf Lindes sätt att hänga målningar, presentera konstnärer och göra utställningar var annorlunda. Kanske var det hans bakgrund som konstkritiker, författare, museiman, jazzmusiker och nybliven medlem av Svenska Akademien som bidrog till det. Hans utställningar fick mig att se konsten på ett nytt sätt. Mest givande var det egentligen att se utställningar med konstnärer vars konst jag inte tyckte om eller förstod mig på. På Thielska hittade jag alltid något nytt hos konstnären, som fick mig att släppa mina förutfattade meningar och se konstverken från en annan synvinkel. Kanske ändrade jag inte alltid min grunduppfattning, men jag lärde mig att inte vara för snabb, att ge de nya uttrycken tid. Att närma mig ny konst förutsättningslöst, ta in det nya och låta mig förföras eller ta avstånd.

 

Moln i vägen för molnförmörkelsen

Vacklade upp ur sängen, fram till fönstret.

Klockan var 4 på morgonen.

Vågade knappast tro, men hoppades ändå.

Hela dagen har det ju varit dimmigt och disigt, molnen har hängt tunga.

Men kanske hade ändå molnen skingrats.

Kanske skulle jag få se hur månen blev blodröd på natthimlen under månförmörkelsen.

Tänk om man fått titta på den genom teleskop,

Kunnat fotografera,

Försöka hålla fast den fantastiska, gradvis föränderliga, bilden.

 

Men nej. Molntäcket var för tjockt.

Men var inte natthimlen mörkare än vanligt? Vet inte säkert.

Kanske var det mina trötta ögon som spelade mig ett spratt.

 

Så var det över för den här gången.

Vädret samarbetade inte.

Jag fick inte se skådespelet från min balkong,

Fick nöja mig med att se bilderna i media,

avundas dem som fick vara med.

 

Nästa gång det samtidigt är fullmåne och hel månförmörkelse blir 2010, den 21 december dagen före vintersolståndet.

Då….

Månförmörkelse i natt

I natt är det både fullmåne och total månförmörkelse. Månförmörkelsen börjar klockan 02.43 och slutar 06.09. Total månförmörkelse är det mellan klockan 04.00 och 04.51.

Man skall kunna se den i hela landet om bara vädret tillåter. Jag kommer att sätta klockan på ringning i natt och hoppas på klart väder.

Mina målningar och jag på Biennalen i Florens

Så är den då över Biennalen i Florens. Intrycken har sjunkit in. Jag har så sakteliga börjat smälta allt. Går och ser på mina målningar, på fotona från Florens, ler åt alla härliga minnen.

Inför min resa till Florens hade jag inköpt en extra stor (och mycket lätt) vackert champagnefärgad resväska. I den packade jag mina tre målningar, kläder, ja det mest nödvändiga.

Dagen efter min ankomst till Florens gick jag till Fortezza da Basso, det stora renässansfortet från 1534, där Biennalen skulle äga rum. Jag hittade de tre löpmeter vägg där mina målningar skulle hänga. Vi hjälptes åt några konstnärer att hänga våra målningar, varefter vi gick ut och åt en underbar pasta. Nöjda gick vi sedan tillbaka för en sista titt innan Biennalen skulle stänga för kvällen. Allt skulle ju vara perfekt inför morgondagens stora pampiga invigning. Men…

Mina målningar hade slitit sig från sina upphängningar och låg på golvet. Det var kväll. Dagen efter var invigning. Insåg att det som fungerat hemma i ateljén inte fungerade här i Florens. Att några konstnärer till råkade ut för liknande problem som jag, var ingen större tröst.

Förstod att det antagligen inte skulle vara någon bra idé att hålla fast vid det gamla och bara förstärka upphängningen. Kanske var det så att mina målningar skulle presenteras på ett annat sätt. Det var dags att tänka om, att ge plats för nya idéer.

Medan jag letade runt på stan och även kollade på mitt hotell växte idéerna fram. Precis innan invigningen blev det klart. Resultatet blev en installation som, trots att den var improviserad, ändå tycktes lägga ytterligare en dimension till verken.

Äntligen kunde jag andas ut och börja ta in omgivningarna. Dags att möta Biennalen med dess konst och konstnärer och inte minst staden Florens.

Florens är fantastiskt med sina konstskatter, sin stadskärna med vackra byggnader och smala gränder. Och så alla dessa vespor.

Jag försökte hinna se en del av stadens konst från 1300 – , 1400 – , 1500 – och 1600-talen. Fresker av Fra Angelico, målningar av Giotto, Botticelli, Leonardo da Vinci, Rafael m.fl. Michelangelos skulpturer, bl.a. David-stayn.

Florens är också fantastiskt att ströva i. Där finns marknader med bland annat skinnvaror, vackra sjalar, keramik och även Mureno-glas från Venedig. Skyltfönstren var fantasieggande. Allt från maskeradkläder, fina antikviteter och kopior av antika skulpturer till exklusiva designerkläder konstfullt draperade. Guldbutikerna på bron Ponte Vecchio var som smyckeskrin. Självklart klappade jag också den blankslitna nosen på statyn av vildsvinet för att vara säker på att en dag återvända till Florens.

Sista dagarna på Biennalen kändes vemodiga. Konsten och konstnärerna var så inspirerande, fulla av infall, alla med sina personliga uttryck och en öppenhet att dela med sig. Sista dagarna gjorde de deltagande konstnärerna ett gemensamt konstverk på Biennalen. Mitt eget bidrag till det blev orden ”ART AND LIFE ARE ONE”.

Läs gärna mer om Biennalen och dess konstnärer och konst på Magasin1 (magasinett.net).

Mina tidigare bloggar om Biennalen i Florens finns här och här.

Alla Hjärtans Dag

På Alla Hjärtans Dag

eller om man så vill

Valentine

Maharishi Mahesh Yogi har avlidit

Maharishi Mahesh Yogi avled igår tisdag i en ålder av 91 år.

Transcendental Meditation (TM) stammar från den uråldriga Vedatraditionen i Indien. Maharishi Mahesh Yogi var den som introducerade Transcendental Meditation (TM) i väst 1958. TM kom till Sverige redan 1960. Idag praktiseras TM av många över hela världen.

Maharishi Mahesh Yogi och TM har genom åren då och då skapat tidningsrubriker då kända profiler i kreativa yrken som konstnärer, musiker, skådespelare, filmskapare, liksom många politiker har dragits till TM. Som exempel kan nämnas Beatles, Beach Boys, Donovan, Mia Farrow och David Lynch.

Mitt eget möte med TM har för alltid ändrat mitt liv. Jag upptäckte en meditationsteknik som var enkel att använda i vardagen. Den minskade min stress och trötthet och gjorde det lättare att fokusera. Den fick mig att må bra – och inte minst att kreativiteten ökade. Meditation har på djupet påverkat mitt sätt att måla, mitt sätt att möta och hantera tillvarons alla skiften, min personliga utveckling.

Maharishi Mahesh Yogi har oförtrutet arbetat för världsfreden. Hans budskap var att livet är en välsignelse och människan är född för att glädjas. Inom alla människor finns obegränsade resurser av energi, intelligens och lycka.

Så sent som den 9 januari i år tillkännagav Maharishi Mahesh Yogi att han skulle dra sig tillbaka.

Han önskade alla långt liv i fred, lycka, välgång och frihet från lidande.

 

Mer om Stig ”Slas” Claesson

Fortfarande en månad efter Stig ”Slas” Claessons bortgång kan man läsa artiklar i tidningarna om honom, om hans verk. Man har på TV åter visat filmatiseringen av ”Vem älskar Yngve Frej”.

Förutom att Slas var en fantastisk författare, så var han även konstnär. Bland annat målade han fantastiska porträtt och illustrerade sina böcker själv.

Kristinehamns konstmuseum visar fram till den 9 mars bilder, collage och illustrationer av Slas. Konstmuseet skriver i sitt pressmeddelande: ”Kontrasten mellan de skimrande blocken av färg i collagen och de känsliga, tunna linjerna i teckningarna utgör en spänningsfylld helhet.”

För den, som inte har möjlighet att se utställningen i Kristinehamn, rekommenderar jag varmt att läsa Slas, njuta av hans språk och inte minst av hans illustrationer.

Det tycks alltid finnas något underfundigt och klokt att ta till sig i hans verk. Skrev så ner en lite längre text om Slas, som nu finns att läsa i kulturportalen Kultur1s Magasin1 www.magasinett.net.