Idag den 8 mars är det Internationella Kvinnodagen.
Marie-Louise Ekman har just blivit utsedd till chef för Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. Marie-Louise Ekman är konstnär, filmare, professor och sedan 1999 rektor för Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
Marie-Louise Ekman har arbetat i flera olika tekniker och medier. Förutom måleri har hon arbetat med skulptur, applikationer, dockskåpsmiljöer, affischer, barnböcker, frimärken, tygdesign m.m. Hon har regisserat såväl film som teater, varit producent, gjort TV-serier och musikvideor samt gjort scenografi och kostym bl.a. på Operan.
Den första av Marie-Louise Ekmans filmer jag såg var ”Hello Baby” (1976). Hon skrev manus till filmen som regisserades av Johan Bergenstråhle och har en fantastisk 70-talistisk scenografi av Carl Johan De Geer. I den starka filmen om en ung kvinnas uppväxt och väg, om tragiska relationer, spelar Marie-Louise Ekman den kvinnliga huvudrollen.
Bredden i Marie-Louise Ekmans konstnärskap kunde man se på hennes retrospektiva utställning på Kulturhuset i Stockholm 1998. Utställningen var en vandringsutställning som visades på sex olika platser i Sverige.
Marie-Louise Ekman var en av dem som redan på 1970-talet förde in ämnen som köksarbete och matkultur i konsten. Hon arbetade gärna i färger som hon kallade ”hud-skärt”, ”deg-gult” och ”lingon- och mjölkfärgen”. I dem gjorde hon bl.a. målningar och applikationer på siden. En del har kallat det pop-naivism.
Förutom hennes pastellfärgade målningar och applikationer, var det dock hennes dockskåpsmiljöer som satte sig mest fast i minnet, lådor i plexiglas med små figurer. Strama inramningar med tragiskt, absurt, ibland rent groteskt innehåll. På utställningen kunde man också köpa och få med sig hem en pin föreställande ett lindat spädbarn som nyfiket betraktar världen och betraktaren.
I de intervjuer som gjorts med Marie-Louise Ekman i samband med att hon utsetts till chef för Dramaten har jag fäst mig vid några av hennes uttalanden.
Om Dramaten: ”Ett kraftfullt hus, här finns starka känslor, olycka, styrka, tårar, ångest, glädje, humor – allt finns här. Även det oförutsägbara finns här, vilket jag tycker är väldigt upphetsande.”
Om den nya uppgiften: ”Min erfarenhet av människor är att de är hundra gånger starkare än de tror. Jag tror det gäller mig med”.
Jag tror att det gäller oss alla.
