Arkiv för juni, 2008

På Öland igen

juni 30, 2008

Så är jag på Öland igen. Det är dags för de årliga målarveckorna på det sommarfagra Öland. Egentligen var jag fundersam till att åka. Har rest så mycket senaste tiden, fått så många nya intryck, var på samma gång helt utmattad och mycket stimulerad.

Bestämde mig så för att ändå åka till Öland som planerat var. Jag hade ju faktiskt bokat rum redan i höstas för att vara säker på att få bo i det gamla stationshuset i Näsby, huset med den underbara trädgården. Jag hade bokat målarplats. Jag hade ända sedan jag lämnade Öland förra sommaren sett fram emot att träffa mina målarvänner i sommar igen.

Så nu är jag här igen på södra Öland, på den delen av Sverige som finns på Unescos karta över Världsarv. Njuter av det oerhört vackra landskapet med det speciella ljuset, lyssnar på tystnaden, ser på fåglarna. Ser hur svalorna matar ungarna i sina bon. Ungarna är stora nu, nästan flygfärdiga. Snart kan man se dem övningsflyga under taknocken i målarladorna.

Har satt upp målarduk på staffliet, plockat fram penslar och tuber och börjat lägga på färg. Känner lugnet komma. Skall låta allt ta den tid de behöver. Ingen stress, jag har två hela veckor här. Jag behöver ta det helt lugnt och stilla och låta målningarna gradvis växa fram.

Hemma igen efter det stora äventyret

juni 22, 2008

Är hemma igen efter det stora äventyret. Nå, blev det då det stora äventyr jag planerat och hoppats på? Visst blev det så och mycket mer därtill.

Så många spännande och intressanta möten med olika människor, med konstnärer och författare. Så många nya miljöer med nya dofter och ljud och med annat ljus.

Jag har ätit allt från jordnötssmör, lönnsirap till mexikanska rätter med bönor och pepparfrukter.

Äventyret började med en treveckors solo-utställning i Montreal, Kanada. Det till stora delar franska Montreal med sin goda franska mat, sin spännande arkitektur och sina intressanta konstutställningar. Bl.a. såg jag en spännande utställning med (såväl traditionell som nutida) konst och foto från Kuba. På stora konstmuseet hade man en fantastisk utställning med modedesignern Yves Saint-Laurents kreationer.

Montreal: kvarteren där husen byggts med trapporna på utsidan.

Efter en vecka for jag till Vermont, USA, till Vermonts vackra natur, till stillheten och grönskan i dalgångarna mellan de höga fortfarande snöklädda bergstopparna. I dalen slog just syrenerna ut i blom. Jag for till Vermonts Studio Center för att måla i två veckor, till ett center för konstnärer och författare. Vi var 54st. Verksamheten var upplagt så att man endast sov, åt, samtalade, promenerade förutom att måla, skulptera eller skriva. Grundtanken var att man skulle få arbetsro från vardagens alla krav, så allt praktiskt var ordnat. Vistelsen där gav oerhört mycket stimulans och stora möjligheter till växande och utveckling i den kreativa miljön.

Vermont: vid min atelje

Under mitt stora äventyr jag har också turistat. Åkt runt i amerikanska konstnärsvänners sällskap, upplevt städer och olika delstaters storslagna natur. Överallt besökt fantastiska ateljéer, gallerier och konstmuseer.

Starkaste minnet från dagarna i storstaden Chicago är en båttur längs Chicagofloden med en arkitektkunnig guide som levande berättade om skyskraporna och dess historia. Så klart kunde jag inte heller låta bli att ta mig till stadens badstrand vid Lake Michigan, bada fötterna och ta med mig lite sand hem.

Las Vegas badande i neonljus mitt ute i Nevadaöknen var fascinerande. Mängden av människor. Casinon. Kopiorna av klassiska skulpturer och byggnader. Ljuden från alla spelmaskiner.

Såg enklare casinon efter vägarna. Casinon som tillhör indianreservaten. Casinon som ger möjligheter till jobb, pengar till skolor och sjukvård och hopp om en bättre tillvaro.

Och så naturens egna konstverk. De varmare färgerna på ljuset, på himlen. Färger som förändrades från plats till plats. Bergen, jorden, öknarna som skiftade färg efter vägen. Molnskuggorna som rörde sig efter marken, skapade nya former och fick naturen att oavbrutet ändra färg. De röda bergens formationer i södra Utah – enorma skulpturer ute i ökenlandskapet.

De milsvida slätterna och öknarna med sitt speciella ljus i den dallrande värmen. Plötsliga små virvelstormar med sand som plötsligt rörde sig över vägen. Jag skymtade coyotes och vilda mustanger. Hökar och örnar seglade över våra huvuden. Vi såg flockar av gamar på avstånd, vid vägkanterna korpar.

New Mexico, som var något helt annat med sina traditionella jordfärgade hus i rundade former byggda av bl.a. lera och halm. Under genomresan lyssnade vi i bilradion på Navajoindianernas radiokanal med nyheter på blandad navajo och engelska avbrutet av traditionell musik. Vi besökte Puebloindianerna, såg vackert hantverk i lera, sten och silver. Åt deras goda bröd, nybakat direkt från vackra ugnar utomhus. Besökte i Santa Fe, förutom en rad gallerier, också det mycket fina Georgia O´Keeffe-museet.

Jag hade försökt att inte ha för mycket bagage, men inför hemresan var jag tvungen att köpa en extra resväska till alla tunga konstkataloger och till påsarna med sand som jag samlat efter vägen.

Intrycken faller långsamt på plats, smälter dem successivt. Alla 1400 (!) bilderna i min kamera minner om den månad av konst, av goda stunder med djupa samtal och glada skratt tillsammans med nyfunna och med gamla vänner. De minner om fantastisk konst av olika slag på museer, gallerier och ateljéer, om spännande arkitektur, om storslagen natur och naturens egen konst.

Allt har påverkat mig på djupet. Efter att ha sovit, vilat ut och låtit jetlagen klinga av så blir det dags att sätta penseln till duken och låta intrycken gradvis ta form och färg.

Kommer att återkomma med berättelser och bilder från min utställning i Montreal, från vistelsen i Vermont och från mitt turistande.

Midsommar med Karins majblommor

juni 21, 2008

Midsommar, den tid på året när dagarna är som längst och man kan njuta av ljus i överflöd.

Varje år binder jag midsommarkrans av prästkragar och andra sommarblommor. När barnen var små band jag kransar åt oss alla. Man måste ju ha en blomsterkrans på huvudet när man dansade runt midsommarstången. Nu är barnen vuxna. Nu hänger jag i stället en nybunden krans på ytterdörren för att välkomna sommaren.

Inne ställer jag fram en midsommarstång gjord av majblommor. Den köpte jag för flera år sedan av docenten i psykologi Karin Stensland Junker. Hon var då också engagerad i Förstamajblomman. Under några år arbetade vi i samma hus. Vi hade långa intressanta samtal.

Efter att två av hennes fem barn visat sig vara födda med handikapp (Boel var autistisk och Anders var hjärnskadad på annat sätt), skrev hon 1961 den mycket gripande boken ”De ensamma – boken om Boel och Anders”. När vi träffades på 1980-talet fanns boken i nyutgåva. Karin signerade och gav mig ett exemplar. Jag har genom åren ofta gått tillbaka till den boken, tänkt på våra samtal, reflekterat och beundrat hennes klokhet, hennes mod och styrka. Hennes villighet att dela med sig av sina erfarenheter och hennes försök att vända det svåra till något konstruktivt för att kunna hjälpa andra.

Karin Stensland Junker gick nyligen ur tiden 92 år gammal. Hon utarbetade BOEL-provet som under mer än 30 år använts på barnavårdscentralerna i landet för att undersöka små barns hörsel. Hon var en av grundarna till Föreningen för Utvecklingsstörda Barn (FUB). Under hela sitt liv arbetade hon engagerat för funktionshindrade barn och ungdomar.

Det faller dig inte in att tycka

att hela ängen är mindre vacker

därför att små och svaga blommor

växer sida vid sida

om större och grannare.

Varför tycker vi inte

att det ska vara lika självklart

att människor får växa upp

sida vid sida

fastän de är olika rustade!

Dikt av Karin Stensland Junker