Avesta Art 2008, ett måste

Avesta Art är ett evenemang som återkommer vartannat år, nu för åttonde gången. Årets tema är Industri. När jag för första gången besökte Avesta Art för två år sedan, tipsad av min vän konstnären Lena Berggren, blev jag imponerad. (Mina bloggar från Avesta Art 2006 finns här, här och här.)

Avesta Art visas i Verket, det gamla järnbruket, en mycket speciell miljö. Konsten ställs ut mellan grönskimrande stenväggar, bland massiva träbjälkar och rostiga maskindelar, med väl genomtänkt belysning. Miljön såväl som presentationen av konstverken låter verkens inneboende kvaliteter få fritt spelrum på ett mycket spännande sätt.

Förra Avesta Arts (2006) största upplevelse var en installation på temat ”Vita frun” av glaskonstnären Kjell Engman. Det var svindlande vackra glasskulpturer, fantasieggande arrangerade i den speciella miljön. Avesta kommun köpte in delar av ”Vita frun”, delar som till min glädje även visades i årets upplaga av Avesta Art.

Kunde Avesta Art bli lika bra i år? Skulle det vara värt resan dit, förutom att träffa Lena med familj? Jag blev inte besviken. Det är en mycket sevärd utställning. Några konstnärer och verk (förutom Kjell Engmans verk) berörde mig särskilt.

Amerikanen Michael Kalish har använt olika material från vår vardag till att göra porträtt av kända personer (även seriefigurer som Stålmannen). På Avesta Art visade han porträtt gjorda av nummerplåtar från bilar. Med svenska nummerplåtar hade han gjort ett porträtt av Ingrid Bergman i en tidig filmroll.

Birgitte Söndergaard från Sverige visade målningar och skulpturer. Det var kraftfulla stora porträtt i starka färger och finstämda mindre statyer fulla av rörelse. En stor rund skulptur i mitten höll ihop allt. Trots de kraftfulla uttrycken fanns det ett inre lugn och stillhet i verken som fick mig att stanna upp.

Starkast intryck gjorde dock fransmannen Nicolas Cesbrons retrospektiva utställning ”En postindustriell djungel”. Hans installation av vackra träföremål tog helt andan ur mig! Han hade gjort en fantastisk sagoskog av trä med träd, växter och djur blandade med vardagliga föremål som stolar, bord och lampor. Starkt, sensuellt men också humoristiskt, som t.ex. trädet som gradvis övergår till att bli en man drickande ur en flaska.

Nicolas Cesbrons träkonst har ett unikt personligt uttryck. Han beskriver själv sin konst så här (jag citerar ut Avesta Arts katalog): ”På samma sätt som ruinerna av antikens tempel täcks av frodig vegetation och fylls med mytologiskt djurliv, rymmer stålverkets rum med maskinrelikter en helgedom tillägnad industrin i gången tid… Samspelet mellan trä och ljus är vitalt i mina verk, som många gånger även förenar gestalt och funktion. En skulptur som också är en möbel kan inspirera till ett rituellt liv i vardagen.”

Nicolas Cesbrons installation spränger gränserna mellan verklighet och fantasi, mellan funktion och konst, men mest av allt är det vidunderligt vackert.

Avesta Art pågår veckan ut t.o.m. söndag den 31 augusti. Missa den inte!

Sommar, humlesurr och en tvestjärt i morgonkaffet

Nu är jag hemma igen från det vackra södra Öland. Jag har varit på Alvaret, lyssnat på tystnaden och den underbara naturen. Längs dikeskanten blommade vallmon och den blå cikorian. Jag har sett solen gå ner i havet och ätit glass med nyplockade jordgubbar.

Så klart har jag också målat. Till skillnad från förra årets riktigt stora målningar, så blev formatet i år mindre. Jag sökte mig fram med delvis nya färger till ett lite annorlunda uttryck inspirerat av vårens resande. Stillheten på Öland fick mig att ta det lugnare, att ta mer tid till betraktande och att låta målningarna ta den tid de behövde.

Egentligen har jag varit hemma flera veckor nu, men min gamla ryggskada har gjort det omöjligt att fram till nu göra annat än att bara vila. Egentligen borde jag ha varit förnuftigare, låtit bli att resa, måla, ställa ut, skriva, träffa familj och vänner så mycket som jag gjort. Jag vet ju så väl vad det innebär av ökad värk, begränsad rörlighet, sängläge när jag planerar in för mycket, framför allt när det inte blir tillräcklig tid för vila. Det är ett högt pris att betala, men alternativet, att avstå från det som får mig att utvecklas och att känna mig lycklig och levande, det som är livet, är inte heller lätt. Det blir en balansgång.

Så jag är hemma igen. Det har senaste veckorna hunnit bjuda på värmebölja, oväder med stormar, åskväder och skyfall. Varje dag har programmet ”Sommar” gått på radions P1 med olika personligheters reflektioner och vackra musik. I trädgården blommar det till humlor och bins stora glädje, i brevlådan frodas tvestjärtarna.

Det gäller att skaka posten och inte minst morgontidningen noga för att inte få in tvestjärtarna. De är ju ofarliga men inte så kul att ha inne. Att det inte alltid räcker att skaka morgontidning och post upptäckte jag igår. Mitt som vanligt morgontrötta jag hade vacklat upp ur sängen, fixat lite kaffe, sjunkit ner vid köksbordet och skulle just föra kaffemuggen till munnen när jag såg den – den stora tvestjärten flytande runt i mitt morgonkaffe! Hur en av dem, en stor en, lyckats ta sig in i mitt kylskåp är en gåta. Väl inne där hade den lyckats klättra upp på ett mjölkpaket, ramla ner i det, drunknat och därefter hamnat i mitt morgonkaffe!

En oönskad adrenalinkick av värsta slaget! I förebyggande syfte skall jag nu skaffa lock till de öppna förpackningarna i kylskåpet.