Selma Lagerlöf 150 år

I år är det 150 år sedan Selma Lagerlöf föddes och 99 år sedan hon fick nobelpriset i litteratur. Hon är översatt till många språk, hennes böcker har genom åren blivit mycket lästa och älskade. Många av dem har filmatiserats.

Själv har jag ett speciellt förhållande till boken ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”. Som så många andra fick jag läsa den i skolan. Man pratade om den både på svenska- och geografilektionerna. Efter skolan var jag minst sagt less på boken.

När jag så väntade mitt tredje barn blev jag långa tider ordinerad sängläge för att inte få missfall. Jag skaffade då Selma Lagerlöfs bok om Nils Holgerssons underbara resa. I min fantasi reste jag så tillsammans med Nils Holgersson på gåsens rygg och upptäckte Sverige. Jag besökte underbara platser jag aldrig tidigare varit, njöt av de vackra vyerna, hörde fantastiska berättelser och deltog i äventyren. Jag fick en längtan att själv en gång på riktigt få besöka de mytomspunna platserna.

”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” står fortfarande i min bokhylla. Jag tar då och då fram den och läser ett stycke. Undrar över vad det är i Selma Lagerlöfs författarskap som gör att hon fortfarande är så aktuell. Hur det kommer sig att våra tjugokronorssedlar inte bara pryds av Selma Lagerlöfs bild utan att de faktiskt i folkmun kallas för Selma.

Selma Lagerlöf är ett namn både på litteraturhimlen och inom astronomin. Hon har bland andra kvinnliga storheter fått en krater uppkallad efter sig på planeten Venus.

Vinterns första snö

Det är 16 november och vinterns första snö har fallit. Stora blöta flingor dalade plötsligt ner från himlen. De täckte gräsmattan och trädgårdens växter med ett tunt vitt lager snö.

Tur att de sista löven krattades ihop igår och att jag hann täcka rosorna med dem, stoppa om rosorna inför vintern.

Nu har mörkret fallit, temperaturen kryper ner mot noll. Det har slutat snöa, men ett tunt vitt lager ligger kvar på marken. Gör novembermörkret mindre kompakt.

Lasse Sandberg – spöket Labans tecknare – har avlidit

Sagotecknaren Lasse Sandberg har avlidit 84 år gammal.

Tillsammans med hustrun Inger Sandberg skapade han bl.a. de fantastiska barnboksfigurerna ”Lilla Anna och Långa Farbrorn”, ”Lilla Spöket Laban” och ”Tummen”. Hon skrev berättelserna och han tecknade.

De barnböckerna läste jag ofta för mina barn, när de blev lite större läste de själva – och tittade på de fantastiska bilderna.

Lilla Anna som är ständigt nyfiken på världen. Med sina utsträckta armar tycks hon vilja ta läsaren, ja hela världen i famn.

Lilla Spöket Laban som bor med sin familj i slottet Godmorgonsol. Till skillnad från sin syster Labolina tycker han inte om att skrämmas. Han vill hellre leka med människobarnet Lillprins Bus.

Tummen som egentligen är ett fingeravtryck av Lasse Sandbergs tumme. Tumavtrycket som med hjälp av några välplacerade streck blev ”Tummen”, som gav sig ut på egna äventyr.

Om ni ännu inte har läst någon av böckerna om ”Lilla Anna och Långa Farbrorn”, ”Lilla Spöket Laban” och ”Tummen”, så gör det.

Man blir aldrig för gammal för sagor.

Länkar här, här och här.

Trasig dator – igen

Så har den slagit till igen – mitt måndagsexemplar till dator. Inte så gammal, några år bara, men med flera småreparationer. Allt segare har den gått det senaste året.

I början av förra veckan drog den sin sista suck och var stendöd när jag försökte starta den. När jag tryckte på On-knappen var den helt tyst, inte minsta ljud avslöjade att den ens försökte starta. Den blinkade bara långsamt några gånger med sina blå lampor som till ett stillsamt farväl.

Gick något att rädda? Skräcken grep mig. Vis av mitt förra datorhaveri hade jag gjort back-up på mina bilder och en del texter, men hade missat att göra det på alla mailadresser och viktiga mail. Mina vänner på nätet måste ha undrat när jag plötsligt försvann från jordens yta – eller snarare från cyberspace.

Men jag har fått hjälp. Mina nära och kära konstaterade att hårddisken var ok, allt skulle kunna gå att återskapas. Nu står en ny dator här hemma. Den är enligt uppgift bättre, snabbare och rymmer mer. Successivt fylls den på med data från den gamla datorn. Sakta men säkert börjar jag hitta mina data, försöker bringa ordning i röran. Sakta men säkert börjar jag begripa mig på nya Windows Vista.

Allt är långtifrån på plats, det tar sin tid. Snart men inte än går det att pusta ut.

Skulpturen är av Birgitte Söndergaard

Allhelgona 1 november 2008

Allhelgonadagen bjöd på strålande solsken efter flera dagars regn. Mot kvällen kom kylan. Frosten fick träd och buskar att skimra, gräset krasade under fötterna.

Kyrkogården var full av besökare. Gamla och unga, familjer med barnvagnar vandrade i mörkret. De sökte efter ”sin” grav, vägledda av alla brinnande ljus och av stjärnorna på den klara himlen.

Stillhet.