Lennart Hellsing 90år

Den 5 juni fyller Lennart Hellsing 90 år, nonsensordens och rimmens mästare. I mer än 60 år har han gett oss sina verser och ramsor fyllda av ordglädje och halsbrytande rim. Det lär ha blivit mer än 100 böcker genom åren.

Jag har just sett den fina filmen om honom som i kväll på hans födelsedag visades på TV2. Den som missade filmen kan se reprisen på söndag (7/6). I programmet sjöng han en visa som jag minns som barn och inte har hört på många år. Första versen går:

”Det var så roligt jag måste skratta

de kom en trekantig gubbe in.

Han hade träskor och näverjacka

och hatten kantad med korvaskinn.

Han satte sig på en pall i köket

och drog ur fickan sitt munspel upp

han börja spela så allting dansa

till skrim och skrammel och tjong och hopp.”

Lennart Hellsing föddes 1919 i Västanfors i Bergslagen. Han utbildade sig till ingenjör och journalist, men var hela tiden inriktad på att bli författare. På 1940-talet började han samla in rim och ramsor från skolgårdar och från Kungliga Biblioteket i Stockholm. Han skrev poesi och texter för barn. Debuten kom 1945 med ”Katten blåser i silverhorn”. Han är gift med skådespelerskan Yvonne Lombard och de har 5 barn. Dottern Susanna är även hon författare.

Lennart Hellsings dikter är skrivna på rim. Han experimenterar med språket, leker med det och får läsaren, ung som gammal, att njuta av ordens magi och ljudklang. Dikterna är glada, fulla av oväntade upptåg och ordvändningar. De knyter an till gamla folkramsor, till nonsensvers och till engelska ”nursery rhymes” (hans mormor var engelska).

Lennart Hellsing anser att dikt skall aktivera själva livskänslan. Han vill förmedla glädje och uppror till barnen och få dem att inse att livet är fantastiskt, fullt av rytmer, färger, dofter – och äventyr. Många av hans dikter är tonsatta.

För mig har han alltid varit författaren som skriver skojiga visor om t.ex. grönsaker som:

”Här dansar herr Gurka

både vals och mazurka…”

Och inte minst visorna om Krakel Spektakel och Kusin Vitamin:

”Krakel Spektakel

Kusin Vitamin

hängde och slängde

i en gardin:

För hej och hå

i gardinen den blå!

Krakel Spektakel

vad tänker du på?”

Som vuxen när jag har läst för mina barn har jag insett att Lennart Hellsings visor har flera bottnar. Under den glada livsbejakande ytan ligger ofta ett djupt allvar. Hans dikter tar ofta upp existentiella frågor. ”Boken om Bagare Bengtsson” ansågs vara mycket kontroversiell när den kom 1966. Det ansågs att man inte skall skoja med döden. Tiden hade kommit ikapp boken på 1980-talet när jag läste den för mina egna barn, som ville höra den gång på gång och se på Poul Ströyers illustrationer. Några rader ur boken:

”…Bagar Bengtsson här i stan

han har bakat en krokan

och där bodde han med Bullertina Bergis …..

Nu är Bagar Bengtsson död

han har bränt sig på ett bröd

och här ligger han begraven i en limpa …..

Bullertina grät en tår

Och hon lade vid hans bår

en kaspaderkrans med beska bittermandlar….”

Lennart Hellsing har velat skapa allkonstverk. Han har därför samarbetat med en rad framstående konstnärer och musiker. Han har sökt sig fram för att hitta rätt konstnärliga uttryck som kan nå fram till barn och stimulera dem. Han gjorde t.ex. ABC-boken 1961 för att göra det roligare för barn att lära sig läsa.

Konstnärer, som t.ex. Fibben Hald, Stig Lindberg, Poul Ströyer, Sven X:et Erikson och Peter Dahl, har illustrerat hans böcker. Musiker som t.ex. Georg Riedel, Knut Brodin, Hans-Åke Gäfvert och Gunnar Edander har satt tonerna till hans visor. Det finns bilderböcker, visböcker och skivor.

Lennart Hellsing har sagt att ”all pedagogisk konst är dålig konst, men all god konst är pedagogisk”. Han har genom åren inte bara skrivit barnböcker utan också deltagit i den allmänkulturella debatten om barnlitteratur bl.a. i samlingen ”Tankar om barnlitteraturen” (1963). Han var en av initiativtagarna till Svenska Barnboksinstitutet (SBI) som bildades 1967.

I samband med Lennart Hellsings 90-årsdag kommer man också att för första gången dela ut nyinstiftade ”Svenska Barnboksinstitutets Lennart Hellsing-pris”. Enligt Lennart Hellsings direktiv skall det gå till en författare vars verk publicerats föregående år:

”Till den som vet

att utan poesi

är språket utan liv

och livet utan blomma.”

Årets pristagare är Erik Magntorn för hans bilderbok ”Visst finns det drakar”.

Lennart Hellsing har tilldelats flera priser bl.a. Nils Holgersson-plaketten (1951), Astrid Lindgren-priset (1970), Litteraturfrämjandets stora pris (1974) och De Nios stora pris (1987). Han blev hedersdoktor vid Stockholms Universitet 1989 och fick kungliga medaljen Literis et Artbus 1999.

På Kulturhuset i Stockholm har just öppnats en utställning ”Allemansland”. Där kan man se alla hans figurer, hans visor strömmar ur högtalarna och på väggarna kan man läsa hans verser och rim. Utställningen pågår till 22 november. Därefter skall den turnera runt på biblioteken i landet och eventuellt också visas på Åland.

Idag öppnar också en utställning om Lennart Hellsing på Junibacken i Stockholm, den håller på till 28 juni.

På TV2 har i kväll som sagts visats ett program om Lennart Hellsing i K-special. Det går i repris på söndag 7/6. Se det gärna då.

Lennart Hellsing är fortfarande fullt verksam. Lagom till hans 90-årsdag kommer hans senaste bok ”Lillebror och natten” ut. Han säger själv att han ännu inte skrivit sin bästa bok…

Mer att läsa om Lennart Hellsing finns bl.a. på hans hemsida (hellsingland.se), där man även kan höra honom framföra sina verk. Hyllningsartiklar finns bl.a. att läsa här, här, här och här.

1 April 2009

Är på språng. Hinner egentligen inte. Men, nyfikenheten är för stor.
Jag måste se vad DN har hittat på i år som 1:a aprilskämt.
Bläddrar snabbt. Är det kanske det här …… eller kanske det här.
Ibland är verkligheten så absurd att det är svårt att skilja mellan verkliga nyheter och påhittade.

Bestämmer mig till sist. Minns hur jag gick på 1:a aprilskämtet i DN för 2 år sedan, när jag läste om nya EU-regler som skulle förbjuda svenskarna att ta ut semester på sommaren. Hur upprörd jag varit innan jag fått i mig morgonkaffet som fått mig att tänka till. I år skall jag ta det lugnt och försiktigt.

Den här rubriken ”SL:s nya gräddfil ger sittplats och förtur”, väcker liknande känslor. Dags alltså att ta ett djupt andetag och en stor klunk kaffe. Enligt artikeln skulle man kunna köpa ett vip-kort hos SL, som inte bara skulle ge tillgång till garanterad sittplats i snygga tunnelbane- och pendeltågsvagnar med fika och tågvärdar utan man skulle också – och där kunde jag känna hur blodtrycket rasade i höjden – få förtur på bussarna. Övriga resenärer som ungdomar och pensionärer skulle alltså få åka med i mån av plats. Man kan i tidningen gå in och rösta vad man tycker om förslaget.

Förslaget hamnar mitt i alla aktuella diskussioner om stora löneökningar och om jättelika bonusar för samhällets ledarskikt. I samma tidning kan man läsa att styrelsen för Apoteksbolaget fått löneökningar på mer än 30%. Inom flera sektorer i samhället så kan man idag köpa sig fördelar, köpa sig förbi köerna. Helt orimligt är alltså inte förslaget, men ändå lite väl magstarkt.

Jag bestämmer mig slutligen. Osäkerheten ligger kvar inom mig. Är det verkligen ett 1:a aprilskämt eller har jag åkt på en blåsning?

Till minne av Swanberg

Författaren och journalisten Lena Katarina Swanberg har på familjesidan i dagens DN skrivit en kärleksfull och vacker text till minne av livskamraten och maken Kjell Swanberg. Titeln lyder ”Min livskamrat är död”. Några rader stannar kvar inom mig. De lyder:

”Livet är ett enda långt bärande och nåden är stunderna när man själv blir buren. De stunderna finns. Alltid. Klart de gör. Det gäller bara att man inte vare sig tvivlar på dem eller tar dem så för givna att man inte ens märker dem.”

 

 

1 April 2008

Så är det 1 april igen, dagen D för alla som älskar att skämta. Dags för lite extra försiktighet med andra ord. I år skall jag minsann inte åka dit, inte alls som förra året.

Fortfarande inte helt vaken börjar så detektiven i mig att noggrant skanna morgontidningen från första till sista sidan efter årets 1 aprilskämt.

Det här måste det vara! Under rubriken ”Gymnasier sparar in på personal” berättas om de olika gymnasieskolornas förslag att hantera årets sparkrav. Gymnasiechefen i Stockholm uppges tycka att förslagen är ”väldigt kreativa”. I artikeln berättas om en gymnasieskola i Stockholm där man beslutat säga upp bibliotekarie, kurator och studie/yrkesvägledare. ”Det är det enda vi kan spara på” säger rektorn.

Men är inte gymnasiet en plats där eleverna skall kunna fördjupa sina kunskaper och göra specialarbeten, där de skall kunna förbereda sig och välja väg inför livet efter skolan? Visst är det väl så? Min morgontrötta hjärna tvekar lite men fattar till sist ett beslut: artikeln måste vara årets aprilskämt.

Pratade så med några av mina vänner. Vad tyckte de om aprilskämtet i dagens tidning? Kreativt, men kunde det inte varit lite skojigare?

Vadå aprilskämt fick jag till svar. Det där är inget aprilskämt. Det är våra kära myndigheters senaste idé. Har du inte hört talas om det tidigare? Missade du verkligen årets 1 aprilskämt? Det om att man skulle glasa in Hammarbybacken för 2.4 miljarder kronor så att man kan åka skidor där från september till april.

Rodnaden steg på mina kinder. Tack och lov syntes det inte genom telefonlinjen. Gick jag på årets 1 aprilskämt igen? Visserligen kan satsningarna på idrottsanläggningar vara stora och ibland svåra att förstå värdet av och visserligen planerar man att bygga inomhusbacke och skidtunnel i Täby. Men hur kunde jag missa att projektet i Hammarbybacken uppges finansieras av Skistar och Skiing April Ltd….

Visst ja, samma misstag som förra året.

Man skall ALDRIG öppna morgontidningen den 1 april före morgonkaffet! Skall sätta en stor lapp på kaffebryggaren nästa år….

1 April 2007

Idag är det 1 april. Har ni blivit lurade? Personligen tar jag det alltid mycket försiktigt den 1 april, betraktar världen med misstänksamhet. Inte tänker jag gå på något aprilskämt inte.

Öppnar dagens morgontidning, är fortfarande bara till hälften vaken, har en kaffemugg i handen. Bläddrar försiktigt, söker nyfiket efter årets 1 aprilskämt.

Ser så rubriken i DN: ”EU kräver senarelagd semester för svenskar”. Pulsen ökar. Jag läser vidare med stigande upprördhet. EU vill på grund av miljöskäl samt för att öka EU-ländernas produktivitet begränsa medborgarnas möjligheter att ta ut semester under sommarmånaderna. Antalet medborgare som skall tillåtas ta semester i juli och augusti skall kvoteras, så att inget land står stilla under sommaren. Sverige har hänvisat till de ljusa sommarnätternas betydelse för nordbors hälsa och särskilt kristdemokraterna har oroat sig för konsekvenserna av att familjemedlemmar riskerar att inte kunna fira semester tillsammans.

Min upprördhet känner inga gränser. Skall EU in och peta i vars och ens privatliv nu också. Har de inte nog att göra med de stora övergripande frågorna. Att slopa sommarsemestrarna. Jag börjar sörja. Det är ju så få månader om året när vi kan njuta av ljus och värme. När ljuset och värmen är tillgängligt också för oss här uppe i norr.

Tar så en djup klunk av kaffet. Börjar piggna till. Insikten om vad jag faktiskt läst kommer gradvis. Kollar igen dagens datum. Visst ja! Det är ju 1 april. Gick på det trots alla föresatser att vara försiktig. Ett stilla tips till alla morgontrötta: drick morgonkaffet innan ni öppnar tidningen den 1 april.

Den lilla pojken är gjord av den fantastiska keramikern Lisa Larson. Burken innehåller en samling kulor efter mina nu vuxna barn. Tillsammans är de för mig bilden av sommar och semester.