Lennart Hellsing 90år

Den 5 juni fyller Lennart Hellsing 90 år, nonsensordens och rimmens mästare. I mer än 60 år har han gett oss sina verser och ramsor fyllda av ordglädje och halsbrytande rim. Det lär ha blivit mer än 100 böcker genom åren.

Jag har just sett den fina filmen om honom som i kväll på hans födelsedag visades på TV2. Den som missade filmen kan se reprisen på söndag (7/6). I programmet sjöng han en visa som jag minns som barn och inte har hört på många år. Första versen går:

”Det var så roligt jag måste skratta

de kom en trekantig gubbe in.

Han hade träskor och näverjacka

och hatten kantad med korvaskinn.

Han satte sig på en pall i köket

och drog ur fickan sitt munspel upp

han börja spela så allting dansa

till skrim och skrammel och tjong och hopp.”

Lennart Hellsing föddes 1919 i Västanfors i Bergslagen. Han utbildade sig till ingenjör och journalist, men var hela tiden inriktad på att bli författare. På 1940-talet började han samla in rim och ramsor från skolgårdar och från Kungliga Biblioteket i Stockholm. Han skrev poesi och texter för barn. Debuten kom 1945 med ”Katten blåser i silverhorn”. Han är gift med skådespelerskan Yvonne Lombard och de har 5 barn. Dottern Susanna är även hon författare.

Lennart Hellsings dikter är skrivna på rim. Han experimenterar med språket, leker med det och får läsaren, ung som gammal, att njuta av ordens magi och ljudklang. Dikterna är glada, fulla av oväntade upptåg och ordvändningar. De knyter an till gamla folkramsor, till nonsensvers och till engelska ”nursery rhymes” (hans mormor var engelska).

Lennart Hellsing anser att dikt skall aktivera själva livskänslan. Han vill förmedla glädje och uppror till barnen och få dem att inse att livet är fantastiskt, fullt av rytmer, färger, dofter – och äventyr. Många av hans dikter är tonsatta.

För mig har han alltid varit författaren som skriver skojiga visor om t.ex. grönsaker som:

”Här dansar herr Gurka

både vals och mazurka…”

Och inte minst visorna om Krakel Spektakel och Kusin Vitamin:

”Krakel Spektakel

Kusin Vitamin

hängde och slängde

i en gardin:

För hej och hå

i gardinen den blå!

Krakel Spektakel

vad tänker du på?”

Som vuxen när jag har läst för mina barn har jag insett att Lennart Hellsings visor har flera bottnar. Under den glada livsbejakande ytan ligger ofta ett djupt allvar. Hans dikter tar ofta upp existentiella frågor. ”Boken om Bagare Bengtsson” ansågs vara mycket kontroversiell när den kom 1966. Det ansågs att man inte skall skoja med döden. Tiden hade kommit ikapp boken på 1980-talet när jag läste den för mina egna barn, som ville höra den gång på gång och se på Poul Ströyers illustrationer. Några rader ur boken:

”…Bagar Bengtsson här i stan

han har bakat en krokan

och där bodde han med Bullertina Bergis …..

Nu är Bagar Bengtsson död

han har bränt sig på ett bröd

och här ligger han begraven i en limpa …..

Bullertina grät en tår

Och hon lade vid hans bår

en kaspaderkrans med beska bittermandlar….”

Lennart Hellsing har velat skapa allkonstverk. Han har därför samarbetat med en rad framstående konstnärer och musiker. Han har sökt sig fram för att hitta rätt konstnärliga uttryck som kan nå fram till barn och stimulera dem. Han gjorde t.ex. ABC-boken 1961 för att göra det roligare för barn att lära sig läsa.

Konstnärer, som t.ex. Fibben Hald, Stig Lindberg, Poul Ströyer, Sven X:et Erikson och Peter Dahl, har illustrerat hans böcker. Musiker som t.ex. Georg Riedel, Knut Brodin, Hans-Åke Gäfvert och Gunnar Edander har satt tonerna till hans visor. Det finns bilderböcker, visböcker och skivor.

Lennart Hellsing har sagt att ”all pedagogisk konst är dålig konst, men all god konst är pedagogisk”. Han har genom åren inte bara skrivit barnböcker utan också deltagit i den allmänkulturella debatten om barnlitteratur bl.a. i samlingen ”Tankar om barnlitteraturen” (1963). Han var en av initiativtagarna till Svenska Barnboksinstitutet (SBI) som bildades 1967.

I samband med Lennart Hellsings 90-årsdag kommer man också att för första gången dela ut nyinstiftade ”Svenska Barnboksinstitutets Lennart Hellsing-pris”. Enligt Lennart Hellsings direktiv skall det gå till en författare vars verk publicerats föregående år:

”Till den som vet

att utan poesi

är språket utan liv

och livet utan blomma.”

Årets pristagare är Erik Magntorn för hans bilderbok ”Visst finns det drakar”.

Lennart Hellsing har tilldelats flera priser bl.a. Nils Holgersson-plaketten (1951), Astrid Lindgren-priset (1970), Litteraturfrämjandets stora pris (1974) och De Nios stora pris (1987). Han blev hedersdoktor vid Stockholms Universitet 1989 och fick kungliga medaljen Literis et Artbus 1999.

På Kulturhuset i Stockholm har just öppnats en utställning ”Allemansland”. Där kan man se alla hans figurer, hans visor strömmar ur högtalarna och på väggarna kan man läsa hans verser och rim. Utställningen pågår till 22 november. Därefter skall den turnera runt på biblioteken i landet och eventuellt också visas på Åland.

Idag öppnar också en utställning om Lennart Hellsing på Junibacken i Stockholm, den håller på till 28 juni.

På TV2 har i kväll som sagts visats ett program om Lennart Hellsing i K-special. Det går i repris på söndag 7/6. Se det gärna då.

Lennart Hellsing är fortfarande fullt verksam. Lagom till hans 90-årsdag kommer hans senaste bok ”Lillebror och natten” ut. Han säger själv att han ännu inte skrivit sin bästa bok…

Mer att läsa om Lennart Hellsing finns bl.a. på hans hemsida (hellsingland.se), där man även kan höra honom framföra sina verk. Hyllningsartiklar finns bl.a. att läsa här, här, här och här.

Survivor – Överlevnad – Livsglädje

Kom igen!

Nu är det bara 10 dagar kvar innan anmälan till FAOS Survivor-projekt skall vara inne (senast 30/4 2009). Om det är svårt att hinna få klart själva bidraget till dess så hör av er nu, så går det att få lite uppskov.

Det kommer att bli en bok och en konstutställning.

Jag jobbar för fullt på mitt bidrag.

Det är bara att skicka in ett konstverk plus en text. Det kan vara en berättelse eller en dikt.

Det skall handla om Surviving, om överlevnad, om livsglädje i stort.

Eftersom FAOS i detta projekt samarbetar med BRO Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation – Rosa bandet är det bra om det handlar om bröstcancer, men det är inget krav. Det viktiga är tonvikten på överlevnad, på livsglädje.

Bidragen skall e-mailas till FAOS senast den 30/4.

Gå gärna in på FAOS hemsida (www.faos.se) och läs mer.

”Survivor” av Heidemarie Z Carnelid

Max Ernst: Dröm och revolution

För mig har Max Ernst genom åren varit förknippad med målningen ”Människobild” (1931) som finns på Moderna Museet i Stockholm. Genom åren har jag sett på den gröna målningen, funderat över vad den egentligen föreställer. Den gröna figuren mot en grön skrovlig bakgrund, en figur som både är man och växt, där växtens stam och blad sitter ihop med mannens ben, armar, huvud och kön. Figuren som både tycks stå helt avspänt och se på betraktaren och samtidigt vara på språng. I min fantasi föreställer målningen en av science fictionlitteraturens utomjordingar eller möjligen något slags skogsväsen. Men titeln har förbryllat…

Max Ernst var en av 1900-talets mest inflytelserika konstnärer. Han tillhörde surrealisterna och har i hög grad påverkat utvecklingen av den moderna konsten. Hans verk fortsätter att fascinera och inspirera konstnärer, författare, filmmakare med flera.

Hans verk är ständigt aktuella, särskilt i dagens oroliga värld.

På fredag den 6 februari öppnar den stora Max Ernst-utställningen ”Dröm och Revolution” på Louisiana konstmuseum i Danmark. Den kommer att visas där under våren ända fram till 1 juni. Det är en stor utställning med 175 verk som spänner över nästan 60 år. Många av verken är i privat ägo eller tillhör mindre samlingar och har tidigare inte visats offentligt. Utställningen ”Dröm och Revolution” är gjord i nära samarbete med Moderna Museet i Stockholm och har visats där under hösten. Utställningen blev en publikmagnet med höga besökssiffror. De som missade utställningen när den visades på Moderna Museet kan nu alltså ta en tur över Sundet och se den på Louisiana konstmuseum. Gör det!

Läs gärna mer om Max Ernst och hans konstnärskap i min artikel i Magasin 1 (www.magasinett.net).

Selma Lagerlöf 150 år

I år är det 150 år sedan Selma Lagerlöf föddes och 99 år sedan hon fick nobelpriset i litteratur. Hon är översatt till många språk, hennes böcker har genom åren blivit mycket lästa och älskade. Många av dem har filmatiserats.

Själv har jag ett speciellt förhållande till boken ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”. Som så många andra fick jag läsa den i skolan. Man pratade om den både på svenska- och geografilektionerna. Efter skolan var jag minst sagt less på boken.

När jag så väntade mitt tredje barn blev jag långa tider ordinerad sängläge för att inte få missfall. Jag skaffade då Selma Lagerlöfs bok om Nils Holgerssons underbara resa. I min fantasi reste jag så tillsammans med Nils Holgersson på gåsens rygg och upptäckte Sverige. Jag besökte underbara platser jag aldrig tidigare varit, njöt av de vackra vyerna, hörde fantastiska berättelser och deltog i äventyren. Jag fick en längtan att själv en gång på riktigt få besöka de mytomspunna platserna.

”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” står fortfarande i min bokhylla. Jag tar då och då fram den och läser ett stycke. Undrar över vad det är i Selma Lagerlöfs författarskap som gör att hon fortfarande är så aktuell. Hur det kommer sig att våra tjugokronorssedlar inte bara pryds av Selma Lagerlöfs bild utan att de faktiskt i folkmun kallas för Selma.

Selma Lagerlöf är ett namn både på litteraturhimlen och inom astronomin. Hon har bland andra kvinnliga storheter fått en krater uppkallad efter sig på planeten Venus.

Lasse Sandberg – spöket Labans tecknare – har avlidit

Sagotecknaren Lasse Sandberg har avlidit 84 år gammal.

Tillsammans med hustrun Inger Sandberg skapade han bl.a. de fantastiska barnboksfigurerna ”Lilla Anna och Långa Farbrorn”, ”Lilla Spöket Laban” och ”Tummen”. Hon skrev berättelserna och han tecknade.

De barnböckerna läste jag ofta för mina barn, när de blev lite större läste de själva – och tittade på de fantastiska bilderna.

Lilla Anna som är ständigt nyfiken på världen. Med sina utsträckta armar tycks hon vilja ta läsaren, ja hela världen i famn.

Lilla Spöket Laban som bor med sin familj i slottet Godmorgonsol. Till skillnad från sin syster Labolina tycker han inte om att skrämmas. Han vill hellre leka med människobarnet Lillprins Bus.

Tummen som egentligen är ett fingeravtryck av Lasse Sandbergs tumme. Tumavtrycket som med hjälp av några välplacerade streck blev ”Tummen”, som gav sig ut på egna äventyr.

Om ni ännu inte har läst någon av böckerna om ”Lilla Anna och Långa Farbrorn”, ”Lilla Spöket Laban” och ”Tummen”, så gör det.

Man blir aldrig för gammal för sagor.

Länkar här, här och här.

Böcker, fjärilar och nobelpris

Vi omges av symboler i tillvaron. Varje tid, varje kultur har sina egna. Vissa symboler stannar kvar genom århundradena, de finns i många kulturer. En underbar symbol är fjärilen.

Många författare, bl.a. rumänen Mircea Cartarescu ser fjärilen som en symbol för själen. I en intervju berättade Mircea Cartarescu att han också ser fjärilen som en symbol för boken, där kroppen är bokens rygg och vingarna dess sidor. Han menar att människan ständigt strävar efter symmetri och balans i tillvaron, samtidigt som livet är fullt av motsättningar. Mellan bokens pärmar, mellan fjärilens vingar finns alla motsatspar, alla motsättningar inom oss. Himmel och helvete, gott och ont, ljus och mörker. I boken finns också vår längtan efter symmetri och våra ständiga förvandlingar för att nå dit. Varje läsare av en bok har sitt eget chiffer för att dechiffrera texten. Ingen författare skriver därför bara en bok, varje bok är en miljon böcker. En för varje läsare.

Boken är en viktig del av mitt, ja mångas liv. Viktig som njutningsmedel och som en möjlighet att spegla mig själv, mitt liv och samhället. Jag tycker att det egentligen inte går att jämföra böcker, att säga att ett författarskap är överlägset alla andras. Men litteraturprisen fyller ändå en viktig funktion i att göra författare mer synliga och att göra deras texter mer tillgängliga för människor.

I morgon får vi veta vem som får årets nobelpris i litteratur. Det är spännande.

På tidningarnas kultursidor, i radio och TV spekuleras det. Årets pristagare är svårtippad, men några författare nämns särskilt.

I år önskar jag att det äntligen vore dags för den svenske poeten Tomas Tranströmer att få priset. Hans diktning är helt underbar. Särskilt svag är jag för hans Haiku-dikter (2004).

Några strofer ur dikten ”Hemligheter på vägen” (1958) ur diktsamlingen med samma namn:

”Det mörknade plötsligt som av ett störtregn.

Jag stod i ett rum som rymde alla ögonblick –

Ett fjärilsmuseum.

Och ändå solen lika starkt som förut.

Dess otåliga penslar målade världen.”

I morgon är det alltså dags. Klockan 13 öppnas dörren i Börshuset och Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl tillkännager årets nobelpristagare i litteratur. Jag väntar med spänning.

På Kultur1:s Magasin1 har jag skrivit lite om några av de författare som nämnts i förhandsspekulationerna.

Midsommar med Karins majblommor

Midsommar, den tid på året när dagarna är som längst och man kan njuta av ljus i överflöd.

Varje år binder jag midsommarkrans av prästkragar och andra sommarblommor. När barnen var små band jag kransar åt oss alla. Man måste ju ha en blomsterkrans på huvudet när man dansade runt midsommarstången. Nu är barnen vuxna. Nu hänger jag i stället en nybunden krans på ytterdörren för att välkomna sommaren.

Inne ställer jag fram en midsommarstång gjord av majblommor. Den köpte jag för flera år sedan av docenten i psykologi Karin Stensland Junker. Hon var då också engagerad i Förstamajblomman. Under några år arbetade vi i samma hus. Vi hade långa intressanta samtal.

Efter att två av hennes fem barn visat sig vara födda med handikapp (Boel var autistisk och Anders var hjärnskadad på annat sätt), skrev hon 1961 den mycket gripande boken ”De ensamma – boken om Boel och Anders”. När vi träffades på 1980-talet fanns boken i nyutgåva. Karin signerade och gav mig ett exemplar. Jag har genom åren ofta gått tillbaka till den boken, tänkt på våra samtal, reflekterat och beundrat hennes klokhet, hennes mod och styrka. Hennes villighet att dela med sig av sina erfarenheter och hennes försök att vända det svåra till något konstruktivt för att kunna hjälpa andra.

Karin Stensland Junker gick nyligen ur tiden 92 år gammal. Hon utarbetade BOEL-provet som under mer än 30 år använts på barnavårdscentralerna i landet för att undersöka små barns hörsel. Hon var en av grundarna till Föreningen för Utvecklingsstörda Barn (FUB). Under hela sitt liv arbetade hon engagerat för funktionshindrade barn och ungdomar.

Det faller dig inte in att tycka

att hela ängen är mindre vacker

därför att små och svaga blommor

växer sida vid sida

om större och grannare.

Varför tycker vi inte

att det ska vara lika självklart

att människor får växa upp

sida vid sida

fastän de är olika rustade!

Dikt av Karin Stensland Junker

Till minne av Swanberg

Författaren och journalisten Lena Katarina Swanberg har på familjesidan i dagens DN skrivit en kärleksfull och vacker text till minne av livskamraten och maken Kjell Swanberg. Titeln lyder ”Min livskamrat är död”. Några rader stannar kvar inom mig. De lyder:

”Livet är ett enda långt bärande och nåden är stunderna när man själv blir buren. De stunderna finns. Alltid. Klart de gör. Det gäller bara att man inte vare sig tvivlar på dem eller tar dem så för givna att man inte ens märker dem.”

 

 

Swanberg har avlidit

Kåsören och författaren Kjell Swanberg har avlidit.

Under flera år har hans underfundiga kåserier på DN:s ”Namn & Nytt”-sida glatt mig vid frukostkaffet.

Under rubriken ”Swanberg swamlar på” avhandlade Kjell Swanberg på ett drastiskt och oemotståndligt komiskt sätt de mest skilda ämnen. Hans förmåga att vända och vrida på formuleringar, hans ordlekar var närmast genialiska.

Vi som en gång i tiden läste tidningen MAD (där Swanberg för övrigt tidvis arbetade) och lyssnade på ”Mosebacke Monarki” på radion hittade en själsfrände i Swanberg.

Innan han kom till DN gladde han sina läsare bl.a. med kåserier på SvD:s sida ”Marginalen”. På radion kunde man under1985-1992 njuta av musikprogrammet ”Plattetyder” som han gjorde med producenten och jazzmusikern Bengan Wittström.

För dem som ännu inte hunnit upptäcka och njuta av Swanbergs komiska pärlor, finns några få kåserier från 2003 ännu att läsa i DN:s arkiv. Hittade tyvärr inga senare. För ”Plattetyder” gå in på SR arkiv.

Läs dem, lyssna, unna dig ett leende!

 

Slas på radio

I ”Radioföljetongen” på P1 kan man med början idag höra Stig ”Slas” Claesson läsa sin roman ”Brev till en hembygdsgård” i en inspelning från 1992.

Romanen tar sin början ett par år efter andra världskrigets slut. Författaren har fått en förfrågan från en hembygdsgård om han vill komma och hålla föredrag om den svenska glesbygden. I ett sönderbombat Warszawa sitter så författaren och försöker formulera sitt ”nej”. Romanen kom ut 1974.

”Brev till hembygdsgård” sänds i 9 delar måndag – torsdag i P1 kl. 11.35 med repris kl. 19.35.

För dem som hellre lyssnar på webben gå in på www.sr.se

En längre text on Slas finns på Magasin 1.