Till Indien. Konst med mening.

Tillsammans med en grupp svenska konstnärer fick jag möjlighet att resa till Indien för att delta i ett TellusArt-projekt. TellusArt är en organisation som ”genom konsten vill belysa ämnen som berör och kräver mänsklighetens uppmärksamhet och engagemang för att kunna lösas”. En organisation som tror på konstens kraft och möjligheter att påverka, att kunna göra skillnad.

Det här delprojektet fokuserade på barns och ungdomars funderingar kring miljö, natur och global uppvärmning och hur de uttrycker dem i teckningar och målningar. Fantastiska verk gjorda av barn och ungdom från Sverige, Indien, Pakistan, Afghanistan, Nepal, Bangladesh och Sri Lanka hade samlats in och visades nu på prestigefyllda Indira Gandhi National Centre for Arts i New Delhi, Indien. Under resan träffade vi också och samtalade med indiska barn, ungdomar och konststuderanden medan de målade på detta tema.

Projektet bestod även i att sammanföra svenska och indiska konstnärer. Vi ställde ut tillsammans på några av Indiens finaste och mest prestigefyllda gallerier bl.a. Indira Gandhi National Centre for Arts i New Delhi och Chandigarh Museum and Art Gallery i Chandigarh. Vi umgicks, utbytte tankar och erfarenheter och målade tillsammans i inspirerande workshops. Nya vänskapsband knöts.

Så upplevde vi bit för bit olika delar, olika sidor av Indien. Vi landade först i New Delhi, huvudstaden med fler invånare än hela Sverige. Vi färdades i den myllrande täta trafiken i trängseln av bilar, bussar, trehjulingar och motorcyklar med tutande signalhorn. Genom smoggen, med stora ögon såg vi på korna och hundarna som obekymrade tog sin plats i gatubilden. Lät sinnena fyllas av alla färger på husen, de dekorerade lastbilarna och kvinnornas vackra kläder. Drack chai-te, åt den kryddstarka maten och kände dofterna. Upplevde tystnaden och stillheten i templen. Jag förundrades över den harmoni som överallt tycktes finnas mitt i värsta kaoset.

Vi färdades längs vägarna, genom städer och byar, såg förutom lastbilar och traktorer, vagnar dragna av oxar, kameler, hästar eller mulor. Vi såg vackert dekorerade elefanter. Där fanns apor, kor och bufflar, såväl bundna som fria och lösgående. Och så flockarna av hundar som tycktes leva separat från människorna, utan minsta intresse av dem.

Vi for norrut till Chandigarh, den nya staden som skapades av den franske arkitekten Le Corbusier. Den invigdes officiellt 1953 som Punjabs, och senare även Haryanas, nya huvudstad. En stad som, i kontrast till Delhi, från början byggdes upp i ett strikt rutnät av snörräta gator och delades upp i sektorer. Staden har inte tillåtits att svälla ut organiskt utan den strikta formen har bibehållits när staden växer. I staden finns en otrolig stenträdgård med fantastiska skulpturer, grottor och vattenfall. Den är byggd av återvunnet material som t.ex. betongbitar från byggarbetsplatser, uttjänta elkontakter och trasiga färgrika armband. Staden har även anlagt en vacker rosenträdgård och en stor konstgjord sjö med vackra strandpromenader.

Längs smala svindlande serpentinvägar färdades vi en bit upp i Himalaya. På 1700 meters höjd i Dharampur, Solan hade vi återigen utställning och målade i workshop. En fantastisk miljö med underbara vyer.

Under de 17 dagarna i Indien såg jag märkliga platser, besökte tempel av olika slag och fick del av Indiens rika skatter av berättelser, av sagor och myter. Jag charmades av vänligheten och den översvallande gästfriheten. Jag fick ofta frågan hur det kom sig att jag har ett indiskt förnamn. Tydligen är Anita lika vanligt i Indien som i Sverige.

Jag har varit i Indien. En fantastisk upplevelse som öppnat upp nya dörrar i mitt inre. Snön låg vit när jag kom hem. Kontrasten är stor. Kroppsligen är jag hemma igen, men mitt inre är delvis fortfarande kvar. När jag helt har landat är det dags att ta fram en duk, fatta penseln och lägga upp färg. Det skall bli spännande se vad som nu kommer fram på duken.

Hemma igen efter det stora äventyret

Är hemma igen efter det stora äventyret. Nå, blev det då det stora äventyr jag planerat och hoppats på? Visst blev det så och mycket mer därtill.

Så många spännande och intressanta möten med olika människor, med konstnärer och författare. Så många nya miljöer med nya dofter och ljud och med annat ljus.

Jag har ätit allt från jordnötssmör, lönnsirap till mexikanska rätter med bönor och pepparfrukter.

Äventyret började med en treveckors solo-utställning i Montreal, Kanada. Det till stora delar franska Montreal med sin goda franska mat, sin spännande arkitektur och sina intressanta konstutställningar. Bl.a. såg jag en spännande utställning med (såväl traditionell som nutida) konst och foto från Kuba. På stora konstmuseet hade man en fantastisk utställning med modedesignern Yves Saint-Laurents kreationer.

Montreal: kvarteren där husen byggts med trapporna på utsidan.

Efter en vecka for jag till Vermont, USA, till Vermonts vackra natur, till stillheten och grönskan i dalgångarna mellan de höga fortfarande snöklädda bergstopparna. I dalen slog just syrenerna ut i blom. Jag for till Vermonts Studio Center för att måla i två veckor, till ett center för konstnärer och författare. Vi var 54st. Verksamheten var upplagt så att man endast sov, åt, samtalade, promenerade förutom att måla, skulptera eller skriva. Grundtanken var att man skulle få arbetsro från vardagens alla krav, så allt praktiskt var ordnat. Vistelsen där gav oerhört mycket stimulans och stora möjligheter till växande och utveckling i den kreativa miljön.

Vermont: vid min atelje

Under mitt stora äventyr jag har också turistat. Åkt runt i amerikanska konstnärsvänners sällskap, upplevt städer och olika delstaters storslagna natur. Överallt besökt fantastiska ateljéer, gallerier och konstmuseer.

Starkaste minnet från dagarna i storstaden Chicago är en båttur längs Chicagofloden med en arkitektkunnig guide som levande berättade om skyskraporna och dess historia. Så klart kunde jag inte heller låta bli att ta mig till stadens badstrand vid Lake Michigan, bada fötterna och ta med mig lite sand hem.

Las Vegas badande i neonljus mitt ute i Nevadaöknen var fascinerande. Mängden av människor. Casinon. Kopiorna av klassiska skulpturer och byggnader. Ljuden från alla spelmaskiner.

Såg enklare casinon efter vägarna. Casinon som tillhör indianreservaten. Casinon som ger möjligheter till jobb, pengar till skolor och sjukvård och hopp om en bättre tillvaro.

Och så naturens egna konstverk. De varmare färgerna på ljuset, på himlen. Färger som förändrades från plats till plats. Bergen, jorden, öknarna som skiftade färg efter vägen. Molnskuggorna som rörde sig efter marken, skapade nya former och fick naturen att oavbrutet ändra färg. De röda bergens formationer i södra Utah – enorma skulpturer ute i ökenlandskapet.

De milsvida slätterna och öknarna med sitt speciella ljus i den dallrande värmen. Plötsliga små virvelstormar med sand som plötsligt rörde sig över vägen. Jag skymtade coyotes och vilda mustanger. Hökar och örnar seglade över våra huvuden. Vi såg flockar av gamar på avstånd, vid vägkanterna korpar.

New Mexico, som var något helt annat med sina traditionella jordfärgade hus i rundade former byggda av bl.a. lera och halm. Under genomresan lyssnade vi i bilradion på Navajoindianernas radiokanal med nyheter på blandad navajo och engelska avbrutet av traditionell musik. Vi besökte Puebloindianerna, såg vackert hantverk i lera, sten och silver. Åt deras goda bröd, nybakat direkt från vackra ugnar utomhus. Besökte i Santa Fe, förutom en rad gallerier, också det mycket fina Georgia O´Keeffe-museet.

Jag hade försökt att inte ha för mycket bagage, men inför hemresan var jag tvungen att köpa en extra resväska till alla tunga konstkataloger och till påsarna med sand som jag samlat efter vägen.

Intrycken faller långsamt på plats, smälter dem successivt. Alla 1400 (!) bilderna i min kamera minner om den månad av konst, av goda stunder med djupa samtal och glada skratt tillsammans med nyfunna och med gamla vänner. De minner om fantastisk konst av olika slag på museer, gallerier och ateljéer, om spännande arkitektur, om storslagen natur och naturens egen konst.

Allt har påverkat mig på djupet. Efter att ha sovit, vilat ut och låtit jetlagen klinga av så blir det dags att sätta penseln till duken och låta intrycken gradvis ta form och färg.

Kommer att återkomma med berättelser och bilder från min utställning i Montreal, från vistelsen i Vermont och från mitt turistande.