Äntligen….en rondellhund!

Den allra första rondellhunden lär (enligt tidningen City) ha byggts redan 1998 av femteklassare i Hallstavik, tyvärr slogs den hunden sönder. Den nuvarande konstvågen av rondellhundar startades sommaren 2006 av AVK (Akademi Vreta Kloster) som en protestaktion mot förstörelsen av Stina Opitz staty (föreställande en hund) i en rondell i Linköping. Rondellhundarna har spridit sig över hela landet från Ystad i söder till Abisko i norr. Största koncentrationen av rondellhundar tycks dock vara i Linköpingstrakten. Det finns rondellhundar av alla de sorter, storlekar, material, men var och en har sitt individuella uttryck. Jag har samlat på mig en inte så liten samling bilder av rondellhundar.

Tidningarna (främst Östgötska Corren, men även DN, Ystads Allehanda m.fl.) rapporterar regelbundet om nya rondellhundar. För en tid sedan rapporterade DN att antalet rondellhundar återigen ökar i Linköpingstrakten. Flera har försökt spexa till fenomenet. Från Lidingö meddelades att man där föredrog rondellhumrar(!). Stockholmtidningen City sände ut sin hundexpert Ulla Barvefjord för att bedömma några av Stockholms rondellhundar och utsåg en hund i Älvsjö till ”Best in Show” med motiveringen ”Tävlar i klassen fullkroppshundar. En kraftigt byggd hund med mycket utstrålning, stark rygg, korrekt benställning och mycket bra svansföring. Mycket vackert huvud med bra öronställning. Hjärtat på det rätta stället”.

Jag har tacksamt tagit emot bilder på rondellhundar som mailats till mig, jag har sett bilder i tidningar. Men så idag såg jag en själv: RONDELLHUNDEN! Äntligen! Den står så fint i Vällingbyrondellen i Stockholm. Den har stolt hållning, hockeyklubban som utgör huvudet ger den en bestämt uttryck, tofsen på svansen viftar vänligt i vinden. Stilig! Tur att kameran var med!

Rondellerna i Vällingby är annars ganska trista även om just den här rondellen har ett stort fint V i mitten, V för Vällingby. Rondellerna pryds annars bara på våren och då av glada studenter som traditionsenligt intar sin champagnefrukost där.

Rondellen vid Brommaplan något närmare stan är däremot alla bilskolors favorit och alla andras mardröm med sin stora trafikmängd, med sina 6 av-/påfarter, som dessutom saknar skyltning. För den som inte är alldeles säker på vägen är det lätt att fastna i ett evigt snurrande runt, runt rondellen. Även denna rondell har nu prytts inte bara av en utan av flera välgjorda rondellhundar, som man kan titta på när man far runt, runt rondellen i försöken att hitta rätt utfart.

Rondellhundarna tycks väcka många olika reaktioner beroende på betraktaren. Visst blir några ”vän av ordning” uppbragta, men de tycks vara förhållandevis få. Vägverket pratar om trafiksäkerhet. Vissa kommuner lär ta bort rondellhundar om de anses konkurrera med kommunens egna konstverk: ”rent estetiska beslut”. Frågan är hur man skall se på fenomenet rondellhundar. Skall man bara se dem som hundar som tidningen City, som bara en kul grej? Visst är rondellhundarna humoristiska och fina att se på och det förstärker ju bara effekten, men att bara se dem så gör att man missar ursprungssyftet med dem och glädjen över alla okontrollerade utbrott av kreativitet. Undrar vad AVK anser om det?

Annons