Jante eller Nelson Mandela?

december 11, 2006

Såg i tidningen Brofästet en dikt som Nelson Mandela läste i sitt invigningstal 1994. En dikt värd att stanna upp och reflektera över, inte minst vi här uppe i nord som är uppvuxna med och kanske fortfarande bär runt Jante på axlarna. Översättningen är gjord av Sten Arkstedt. Min målning/skulptur heter ”Ljusstrimma”.

Det vi fruktar mest

är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste rädsla

är att vi har omätliga krafter.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker

som skrämmer oss mest.

vi frågar oss: skulle jag

vara lysande, fantastisk,

begåvad och förbluffande?

Egentligen

– hur kan vi undgå att vara det?

Du är ett barn av Gud.

Världen är inte hjälpt av din småbarnslek

Det ligger inget stort i att krympa

så att andra människor i din närhet

skulle slippa att känna sig osäkra.

Vi föddes att förverkliga

Guds härlighet inom oss.

Den finns inte bara i några av oss:

den finns i alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina

ger vi omedvetet andra tillåtelse

att göra detsamma.

När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla,

gör vår närvaro andra automatiskt fria.

ljusstrimma-2003-recrp.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: