Årets Alla Helgons Dag

Ja så kom snön ändå precis som den brukar göra vid Alla Helgons Dag varje år. När jag vaknade på morgonen var marken täckt av snö. Molnen hängde lågt. Just denna dag då många åker till kyrkogårdarna för att hedra sina bortgångna nära och kära kommer ofta kylan, snön, de första känningarna av vinter. I år klarnade det upp frampå eftermiddagen, solen kom fram, men kylan stannade kvar.

Vägarna var denna dag fulla med trafik, köerna ringlade mot kyrkogårdarna. På kyrkogårdarna vandrade många människor, ensamma eller i grupp, unga och gamla. I novembermörkret sökte de sina näras och käras gravar, vägledda av alla ljus som redan brann på kyrkogården.

Uppe på minneslunden, med utsikt över staden, stod ljusen tätt sida vid sida. Några ljus hade placerats lite avskilt vid sidan, som för att få en mer privat plats. Människor stod tätt ihop. En samvaro i stillhet och ro.

Alla ljusen på gravarna värmer. De påminner oss om att ljuset ändå finns i våra hjärtan, i vårt hopp. I en gemenskap med alla dem som gått före oss och de som kommer efter. I en gemenskap med alla dem som tänder ljusen denna dag.