Årets bokrea – en nostalgitripp

februari 26, 2008

Idag började bokrean. Folkfest. En chans att botanisera bland böcker av alla de slag. Böcker som man kanske många gånger bläddrat i men tvekat att köpa.

 De riktiga entusiasterna åker redan vid midnatt till någon av de nattöppna butikerna för att hitta sina fynd under readagens första skälvande minuter. Den jäktade kan beställa sina böcker i förväg och sedan hämta en färdigpackad bokpåse.

 För mig blev det i år – liksom tidigare år – några impulsköp. Det är inte lätt att bara gå in i bokhandeln och titta. Frestelserna blir gärna övermäktiga.

 Mitt bästa fynd i år är boken ”Presentationer, Ulf Linde på Thielska 1977-1997”. Den innehåller i text och bild utställningarna på Thielska galleriet i Stockholm de år Ulf Linde var intendent där. Texterna i boken är välskrivna och urvalet av bilder intressant. Porträttet av Ulf Linde på omslaget är gjort av Lasse Söderberg.

 För mig är den också en nostalgibok. Tankarna går bakåt i tiden. Visst hade jag tidigare varit på Thielska galleriet ett par gånger, men 1977, när Ulf Linde tillträdde som intendent, hände något nytt där.

 Den hösten var jag barnledig med min förstfödda dotter. Med henne i en babysele på bröstet vandrade jag runt på Thielska galleriet, blev inspirerad. Därefter återkom jag ofta, såg nog de flesta utställningarna. Även min son och sedan min yngsta dotter fick sina första möten med konsten på Thielska galleriet, burna runt i babysele.

 Hade man tur kunde man när besökarna var få, få höra intendenten, tidigare jazzmusikern Ulf Linde, spela en stilla jazzmelodi på galleriets flygel. En eftermiddagsjam för själen.

 Ulf Lindes sätt att hänga målningar, presentera konstnärer och göra utställningar var annorlunda. Kanske var det hans bakgrund som konstkritiker, författare, museiman, jazzmusiker och nybliven medlem av Svenska Akademien som bidrog till det. Hans utställningar fick mig att se konsten på ett nytt sätt. Mest givande var det egentligen att se utställningar med konstnärer vars konst jag inte tyckte om eller förstod mig på. På Thielska hittade jag alltid något nytt hos konstnären, som fick mig att släppa mina förutfattade meningar och se konstverken från en annan synvinkel. Kanske ändrade jag inte alltid min grunduppfattning, men jag lärde mig att inte vara för snabb, att ge de nya uttrycken tid. Att närma mig ny konst förutsättningslöst, ta in det nya och låta mig förföras eller ta avstånd.

ulf-linde-av-lasse-soderberg-rz.jpg

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: