Midsommar med Karins majblommor

Midsommar, den tid på året när dagarna är som längst och man kan njuta av ljus i överflöd.

Varje år binder jag midsommarkrans av prästkragar och andra sommarblommor. När barnen var små band jag kransar åt oss alla. Man måste ju ha en blomsterkrans på huvudet när man dansade runt midsommarstången. Nu är barnen vuxna. Nu hänger jag i stället en nybunden krans på ytterdörren för att välkomna sommaren.

Inne ställer jag fram en midsommarstång gjord av majblommor. Den köpte jag för flera år sedan av docenten i psykologi Karin Stensland Junker. Hon var då också engagerad i Förstamajblomman. Under några år arbetade vi i samma hus. Vi hade långa intressanta samtal.

Efter att två av hennes fem barn visat sig vara födda med handikapp (Boel var autistisk och Anders var hjärnskadad på annat sätt), skrev hon 1961 den mycket gripande boken ”De ensamma – boken om Boel och Anders”. När vi träffades på 1980-talet fanns boken i nyutgåva. Karin signerade och gav mig ett exemplar. Jag har genom åren ofta gått tillbaka till den boken, tänkt på våra samtal, reflekterat och beundrat hennes klokhet, hennes mod och styrka. Hennes villighet att dela med sig av sina erfarenheter och hennes försök att vända det svåra till något konstruktivt för att kunna hjälpa andra.

Karin Stensland Junker gick nyligen ur tiden 92 år gammal. Hon utarbetade BOEL-provet som under mer än 30 år använts på barnavårdscentralerna i landet för att undersöka små barns hörsel. Hon var en av grundarna till Föreningen för Utvecklingsstörda Barn (FUB). Under hela sitt liv arbetade hon engagerat för funktionshindrade barn och ungdomar.

 

 

 

Det faller dig inte in att tycka

att hela ängen är mindre vacker

därför att små och svaga blommor

växer sida vid sida

om större och grannare.

Varför tycker vi inte

att det ska vara lika självklart

att människor får växa upp

sida vid sida

fastän de är olika rustade!

 

Dikt av Karin Stensland Junker

Annons