Lars Lerin på Waldemarsudde

januari 15, 2009

För ett par dagar sedan åkte jag till  Waldemarsudde i Stockholm för att se utställningen som alla pratade om, Utställningen med akvareller och grafik av Lars Lerin.

Jag var tveksam till att gå, då jag tidigare bara hade sett hans bilder av snö och is. Exakt målade med fantastisk teknik. Bleka nästan vibrerande ljusa bilder i olika vita och ljusblå nyanser. De var fantastiska, men kunde de fylla de två översta våningarna på Waldemarsudde och ge publikrekord?

Men utställningen är mycket mer än så. Målningarna som visas är från olika perioder från 1980-talet fram till idag. De olika salarna har olika teman som t.ex. Värmland, Lofoten, Resor.

Målningarna drabbade verkligen. Lars Lerin är oerhört hantverksskicklig. Han målar närmast fotorealistiskt exakt. I flera målningar syns övermålningar, andra målningar kan anas under ytan, djupet ökar, ger fler dimensioner. På vissa målningar finns handskrivna minnesanteckningar, svårtydda. Han gör monumentala verk, men också mindre målningar ofta sammanfogade till collage.

Även om trähusen, ladorna, flerfamiljshusen i betong, liksom de öde byarna och kalhyggena är exakt avbildade så finns det en sinnlighet, ett liv i bilderna. Man kan känna dofterna och höra tystnaden.

Här finns det mörka, det kompakta, massiva mörkret. Målningar med tyngd, där mörkrets alla färgnyanser kan anas. Jordfärgerna som förenar landskapen med husen med djuren och människorna. I kontrast ljuset som tränger ner ovanifrån genom molntäcket, som får den blöta marken, vattenpölarna att skimra. Ljuset som tränger ut genom springorna, ut genom enstaka fönster i de stängda husen. Allt väl tillstängt men ändå med ljusstrimmor av hopp. Mina ögon sökte och drogs till ljusen i mörkret.

Hans förmåga att i mörkret fånga ljus, att skildra melankolin och långsamhetens lov. Att med vördnad inför tillvaron visa som han säger ”livet i det lilla formatet som betyder något”. Som den lilla målningen av en mus, som helt oväntat satt nere vid golvet nära dörrhålet i en av salarna.

Lars Lerin är född 1954 i Munkfors i Värmland. Han har studerat vid Gerlesborgsskolan och Valands konsthögskola. Han är även författare och poet och har givit ut över 40 böcker. Efter att flera år ha rest och bott bl.a. i Lofoten i Norge, har han nu flyttat tillbaka till Munkfors och har en permanent utställning på Laxholmen utanför Munkfors.

I samband med utställningen ger han ut boken ”Mellan Husen. Bilder från Lofoten”. Själv köpte jag hans bok ”Uthus. Akvareller 1982-2003” (från 2004), en bok fylld av hans underbara målningar av gamla hus.

Den fantastiska utställningen håller på till på söndag. Varför inte ta en promenad ut på Djurgården och se den.

lars-lerinrz

konst-det-sista-ljuset-2006

larslerin1298rz

lerin_birds

vykort-1993rz

new-dehli-2005rz2

mus-rz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: