Till Indien. Konst med mening.

Tillsammans med en grupp svenska konstnärer fick jag möjlighet att resa till Indien för att delta i ett TellusArt-projekt. TellusArt är en organisation som ”genom konsten vill belysa ämnen som berör och kräver mänsklighetens uppmärksamhet och engagemang för att kunna lösas”. En organisation som tror på konstens kraft och möjligheter att påverka, att kunna göra skillnad.

Det här delprojektet fokuserade på barns och ungdomars funderingar kring miljö, natur och global uppvärmning och hur de uttrycker dem i teckningar och målningar. Fantastiska verk gjorda av barn och ungdom från Sverige, Indien, Pakistan, Afghanistan, Nepal, Bangladesh och Sri Lanka hade samlats in och visades nu på prestigefyllda Indira Gandhi National Centre for Arts i New Delhi, Indien. Under resan träffade vi också och samtalade med indiska barn, ungdomar och konststuderanden medan de målade på detta tema.

Projektet bestod även i att sammanföra svenska och indiska konstnärer. Vi ställde ut tillsammans på några av Indiens finaste och mest prestigefyllda gallerier bl.a. Indira Gandhi National Centre for Arts i New Delhi och Chandigarh Museum and Art Gallery i Chandigarh. Vi umgicks, utbytte tankar och erfarenheter och målade tillsammans i inspirerande workshops. Nya vänskapsband knöts.

Så upplevde vi bit för bit olika delar, olika sidor av Indien. Vi landade först i New Delhi, huvudstaden med fler invånare än hela Sverige. Vi färdades i den myllrande täta trafiken i trängseln av bilar, bussar, trehjulingar och motorcyklar med tutande signalhorn. Genom smoggen, med stora ögon såg vi på korna och hundarna som obekymrade tog sin plats i gatubilden. Lät sinnena fyllas av alla färger på husen, de dekorerade lastbilarna och kvinnornas vackra kläder. Drack chai-te, åt den kryddstarka maten och kände dofterna. Upplevde tystnaden och stillheten i templen. Jag förundrades över den harmoni som överallt tycktes finnas mitt i värsta kaoset.

Vi färdades längs vägarna, genom städer och byar, såg förutom lastbilar och traktorer, vagnar dragna av oxar, kameler, hästar eller mulor. Vi såg vackert dekorerade elefanter. Där fanns apor, kor och bufflar, såväl bundna som fria och lösgående. Och så flockarna av hundar som tycktes leva separat från människorna, utan minsta intresse av dem.

Vi for norrut till Chandigarh, den nya staden som skapades av den franske arkitekten Le Corbusier. Den invigdes officiellt 1953 som Punjabs, och senare även Haryanas, nya huvudstad. En stad som, i kontrast till Delhi, från början byggdes upp i ett strikt rutnät av snörräta gator och delades upp i sektorer. Staden har inte tillåtits att svälla ut organiskt utan den strikta formen har bibehållits när staden växer. I staden finns en otrolig stenträdgård med fantastiska skulpturer, grottor och vattenfall. Den är byggd av återvunnet material som t.ex. betongbitar från byggarbetsplatser, uttjänta elkontakter och trasiga färgrika armband. Staden har även anlagt en vacker rosenträdgård och en stor konstgjord sjö med vackra strandpromenader.

Längs smala svindlande serpentinvägar färdades vi en bit upp i Himalaya. På 1700 meters höjd i Dharampur, Solan hade vi återigen utställning och målade i workshop. En fantastisk miljö med underbara vyer.

Under de 17 dagarna i Indien såg jag märkliga platser, besökte tempel av olika slag och fick del av Indiens rika skatter av berättelser, av sagor och myter. Jag charmades av vänligheten och den översvallande gästfriheten. Jag fick ofta frågan hur det kom sig att jag har ett indiskt förnamn. Tydligen är Anita lika vanligt i Indien som i Sverige.

Jag har varit i Indien. En fantastisk upplevelse som öppnat upp nya dörrar i mitt inre. Snön låg vit när jag kom hem. Kontrasten är stor. Kroppsligen är jag hemma igen, men mitt inre är delvis fortfarande kvar. När jag helt har landat är det dags att ta fram en duk, fatta penseln och lägga upp färg. Det skall bli spännande se vad som nu kommer fram på duken.