Avesta Art 2011

september 11, 2011

Så var det dags igen. Avesta Art i det gamla järnverket Verket har öppnat i år igen. Knappt har man hunnit hämta sig från förra årets Avesta Art förrän det var dags igen. Avesta Art har från i år gått ifrån att vara en biennal till att bli ett årligt evenemang. Kanske inte helt oväntat då man tidigare år fyllt ”mellanåren” med stora ambitiösa sommarutställningar.

Årets upplaga såg jag första gången redan i juni bara två veckor efter öppnandet. Konstnären Lena Berggren med familj hade som vanligt skickat en lockande inbjudan. ”Sagolikt. Stäm möte med den förtrollande konsten och konstnärerna som utmanar din fantasi och inre värld. Magi och illusion” stod det på Avesta Arts kort. Vem kan säga nej till att träffa sina vänner och samtidigt se en sådan utställning?

Så jag reste dit. Såg utställningen. Tog in alla intryck. Hade tänkt på vägen till Avesta att Verket är en utställningsmiljö som jag känner ganska väl nu efter flera besök. Men självklart var det inte så. I katalogen beskrivs miljön i Avestas gamla järnverk som ”i sig gåtfull och gränslandet inte alltid tydligt mellan industriminne och samtidskonst”. Kanske var det årets sagotema som påverkade mig så jag än tydligare såg hur konstverken interagerade med den gamla järnverksmiljön med sina grönskimrande tegelväggar, bastanta träbjälkar och rostiga maskiner och föremål. Såg hur den välbekanta gamla byggnaden tycktes byta skepnad i takt med att nya konstverk intog sin plats. Kanske blev det extra tydligt med årets tema Sagolikt som spelar på känslorna och illusionerna.

En lång rad konstnärer hade inbjudits till Avesta Art. Dessutom fanns de fasta installationerna, verk som Verket köpt in vid tidigare Avesta Art. Intrycket av årets utställning var starkt och kvaliteten på konstverk och utställning var som vanligt hög, vilket jag också förväntat mig, bortskämd som jag blivit av tidigare års Avesta Art. Förutom att visa själva konsten så hade man också gjort en rad ytterligare satsningar på sina interaktiva kunskaps- och kulturverkstäder och på Avesta Art Academy.

Så vilken slags konst hade man för avsikt att visa i årets Avesta Art? I katalogen läser jag programförklaringen: ”I Avesta Art 2011 är också konstnärliga uttryck gränsöverskridande – måleri som foto, måleri genom fotografi, videokonst, konstfilm, flyktigt, förgängligt, beständigt.” Själv vill jag lägga till litteratur då några av konstnärerna också är författare som låter litteraturen interagera med konsten.

Innan jag kunde smälta alla intryck behövde jag ytterligare ett besök på Verket, nu i slutet av sommaren. Jag har här försökt göra ett personligt urval bland alla konstverk och tagit med dem som berört mig mest, inte bara de som slog an vid första besöket, utan de som även slog an andra gången ett par månader senare.

På vägen in i Verket ser man rätt in i ögonen på Stina Virséns stora rosa Nallegris. Den sitter uppflugen på en mur och tycks övervaka konstnärens ”Vem-värld” med dess bilder, böcker, tecknad film och mitt i allt ett inbjudande berg av kuddar för besökande barn. Ett interaktivt allkonstverk där barnen blir statister.

Mot en vägg, en bit bakom Nallegrisen, står 170 dockor gjutna i betong. De är alla olika, har varierande färg och utsmyckning. De står tätt tätt samman, som för att få skydd. Det är Kaj Engströms verk ”Ögonblick i evighet”. Denna tysta armé av kasserade dockor ger ett oerhört starkt intryck. Varje docka har sitt personliga ansikts- och känslouttryck. Vissa av dem har stora ögon med långa ögonfransar, andra är mer slitna och står med ögonen slutna. Associationerna går till Kinas terrakottaarmé som man funnit i gravar och som nu ställts ut.

Sara Lundbergs verk ”Vita streck” är en stad med husen på olika väggavsatser med Livets väg som slingrar fram mellan dem och upp på den branta väggen. Sara Lundberg är författare och konstnär som arbetar på en rad olika sätt, ofta utgår hon från sina böcker om Vita. Den här installationen har hon arbetat fram tillsammans med avestabarn från förskolor och åk 1.

I filmskaparen Roy Anderssons bås finns en stor spårvagn och i bakgrunden visas hans filmer, både reklamfilm och långfilm. Spårvagnen har stannat till mitt på malmens väg från rosteriet till masugnens eld. Spårvagnens slutstation är Lethe, glömskans gudinna och den underjordiska flod där de döda kan få glömma sina tidigare liv.

Ulrika Minami Wärmlings verk ur serien ”Les Jardins Noirs – de svarta trädgårdarna” har tidigare visats i New York 2007. Gestalterna klädda i svart och vitt står stelt uppställda mot en mörkröd bakgrund. De tycks ha klätt på sig sitt jag, byggt sin identitet och grupptillhörighet genom kläder, smink och frisyrer. Tankarna går till vissa subkulturer (bl.a. en del japanska), som just så söker sin väg bortom traditionerna och tidens och samhällets normer.

Ulrika Minami Wärmlings målningar interagerar på ett spännande sätt med Lennart Rodhes fantastiska mönsterpussel ”Avestaström” som permanent hänger högre upp på väggen. Den visades på Avesta Art 1997 och inköptes sedan in till Verket.

Högst upp i Verket finns Helena Blomqvists fotografiska serie ”The Elephant Girl”. En stark serie med stillsamt vackra bilder som gradvis blir allt kusligare ju längre tid man betraktar dem och bit för bit upptäcker allt fler detaljer i denna till synes idylliska värld.

Hanna Belings vaxskulpturer är inte mindre skrämmande. Framför allt de tre skulpturerna av hennes tvååriga dotter Tora. Det är samma skulptur utförd i tre olika storlekar. Det är den lilla söta i dockstorlek, den i mellanstorlek och till sist den skrämmande jättebabyn. Står man så att man kan se alla i rad, så kan man riktigt se hur de tycks fortsätta att växa, att växa rakt in i skräckfilmens värld.

Även i år kan jag inte låta bli att stanna en bra stund i stillhet i Kjell Engmans installation ”Vita Frun”. Installationen visades i sin helhet 2006 i Avesta Art, en del av den inköptes och visas nu permanent. Där finns rörelse, ljus musik – och absolut stillhet bland hans glasskulpturer. Det är som om jag inte kan se mig mätt på dem eller insupa tillräckligt av stillheten. Får slita mig därifrån. Årets bild blir en detalj av en större glasskulptur.

Jörg Jeschkes serie skulpturer av olika maskindelar väcker min nyfikenhet. Jag går runt den nästan tre meter höga skulpturen ”Maskintorn”. Upptäcker förtjust de olika delarna. Jag fastnar dock för den mindre skulpturen ”Jag har varit lönsam” där mynten rinner ur den trasiga kroppen på den lönsamma industriarbetaren.

Nygårds Karin Bengtssons videoverk där en vitklädd kvinna ömsom träder fram ur dimman, ömsom löses upp i den är mycket stark. Betraktaren möter hennes blick på den stora vita duken, när man går runt duken ser man hennes rygg som ömsom träder fram ömsom försvinner in i dimman. Vart försvinner hon? Fram och tillbaka i duken och ändå inte. En drömgestalt, en illusion av verkligheten. Videoverket ackompanjeras av Michael Ellburgs digitala ljudverk.

Till sagovärlden hör ju illusioner – och speglar, så jag bestämmer mig för att återse Sonja Nilssons verk ”Korridor” (visad på Avesta Art sedan 2006). Jag minns verket från tidigare besök, så jag vet på förhand vad jag kommer att se. Kommer det att hjälpa? Jag öppnar dörren och kikar in, ser de ändlösa hotellkorridorerna som går åt olika håll och som alla ser likadana ut. Jag tar på prov några steg in i en korridor, blir rädd att tappa bort mig och får plötsligt syn på min egen ryggtavla i en av korridorerna. Visst, jag vet att det är illusion med speglar, men jag blir ändå obehaglig till mods, vänder och går ut igen.

Sista anhalten får bli Nicolas Cesbrons fantastiska installation ”En postindustriell djungel” som funnits i Verket sedan 2008. I år var sista gången man kunde se och gå omkring i hans stora retrospektiva verk bestående av vackra objekt i trä som svävar, vissa högt upp, andra strax ovanför golvet. Det är möbler och organiska former om varandra i ett fantastiskt samspel. En rofylld djungel som inbjuder till upptäcktsfärd.

Idag stänger årets Avesta Art. Det är synd om dem som missade årets fina utställning.

Men man kan gå in på Avesta Arts/Verkets hemsida. Där kan man även läsa om årets och även tidigare års Avesta Art. Likaså kan man gå in på respektive konstnärs hemsida och läsa mera.

Ett bra tips är att i nästa års sommarsemester redan nu planera in ett besök i Avesta Verket och se Avesta Art 2012.

Undrar vad de hittar på för tema då – räkna med att det blir en stor upplevelse.

2 Responses to “Avesta Art 2011”

  1. LenaBn Says:

    Du är välkommen nästa år igen 🙂

    KRAMAR o XXX


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: