Förnuft och Känsla på Avesta Art 2012

september 7, 2012

Förnuft och Känsla tycks ha varit ett tema under året. På TV har man visat en serie filmer baserade på Jane Austens böcker bl.a. ”Förnuft och Känsla”. DN har haft en artikelserie på samma tema. Det finns säkert fler exempel. Så under sommaren besökte jag Verket i Avesta för att kolla in och kanske bli förförd av Avesta Arts version av ”Förnuft och Känsla”.

Avesta Art arrangeras sedan 1995 av Avesta kommun. Utställningen visas i det gamla järnverket Verket som är väl värt ett besök i sig. Det är en fantastisk byggnad och ett spännande stycke industrihistoria som sommartid möter samtidskonsten i den numera årliga Avesta Art. Själv upptäckte jag Avesta Art 2006 ditlockad av konstnären Lena Berggren med familj. Jag blev helt tagen av det vackra gamla järnbruket i Avesta med sina fantastiska utställningar, en upplevelse som talar till alla sinnen. Så nu är jag tillbaka varje sommar.

Bland pressrösterna (t.ex. här, här, här, här) om Avesta Art 2012 väljer jag några ord ur Björn Wimans (DN:s kulturchef ) krönika: ”Avesta Art är en blandning av svensk industrihistoria och modern konstutställning som drabbar in på bara kroppen…. Den som inte svänger av riksväg 70 i sommar och besöker Avesta Art missar en väsentlig bild av Sverige, som det var och som det är”.

Det var ord och inga visor. Ändå kunde jag inte låta bli att fråga mig om de lyckats göra det i år igen, skapa en utställning som ger just den där sköna blandningen av Förnuft och Känsla.

I årets upplaga av Avesta Art har man bjudit in sexton konstnärer från olika länder för att visa verk utifrån temat ”Förnuft och Känsla”. Sexton konstnärer med helt olika uttryckssätt i Verkets speciella miljö. I Verket finns inte galleriernas traditionellt vita väggar, utan konsten får interagera med det gamla järnverkets rum av grönskimrande slaggstenar, med roströd metall och kraftiga träbjälkar. Liksom förra året hade man även bjudit in en filmskapare och en skapare av konst för barn.

I katalogtexten för Avesta Art 2012 läser jag: ”Förnuft och Känsla är tillgångar som vi människor tillskriver oss själva. Två tentakler som gör att vi kan navigera i tillvaron – relatera till vårt eget jag och andra människor, till natur och världsallt, till all den verksamhet som vi människor åstadkommer. Begreppen utmålas ofta som motsatser. Ibland lyfts de fram som signum för det mänskliga – det som skiljer oss från andra arter på planeten Tellus.”

Johnny Boy Eriksson har på plats byggt upp ett storslaget verk helt i brun packtape. Verket är byggt runt de trästrukturer som fanns på plats. Mannen och kvinnan sitter som fastklistrade i väggen av rosor, de tycks ha förlorat både viljan och förmågan att ta sig loss. De är omgivna av höga träd vars långa rötter sträcker sig mot besökarna. Människorna och naturen, rosorna och träden sitter fast i varandra, är ett. Mitt i detta kvävande bruna landskap finns en vit figur. Man ser bara hans huvud och ena armen som sträcks mot besökaren. Han försöker ta sig fri, bryta sig loss. Han får stå för motståndet, för hoppet och för alla möjligheter.

Bredvid finns rummet med det jag kallar konst för barn. I år visas Inger och Lasse Sandbergs underbara och egensinniga barnboksvärld med böcker, film och föremål. Vi får möta Lilla Spöket Laban, Lilla Anna och Långa Farbrorn, Tummen. Älskade figurer som när de först kom var del i en helt ny slags barnbok. Underbara bilder och berättelser som klart försvarar sin plats i årets Avesta Art.

Man visar några filmer av Johannes Nyholm bl.a. den uppmärksammade ”Las Palmas” där han filmade sin då 1-2-åriga dotter. Filmen belönades med en Guldbagge.

Under Lennart Rodhes verk ”Avestaström” kan man se den finländske konstnären Topi Ruotsalainens fantastiska verk. I sina fotorealistiska målningar skildrar han den enskilda människans förhållande till gruppen och vice versa. Det är vardagliga situationer som alla kan känna igen sig i. Det är lätt att spegla sig i hans verk, att växelvis identifiera sig med en i gruppen eller med den som är utanför. Hans verk är djupt medmänskliga och existentiella.

Den italienske konstnären Giacomo Costa arbetar med fotografi. Han omformar bilderna digitalt, förstorar upp dem och trycker dem på stora dukar som är uppspända som segel på rörställningar. Motiven är civilisationens undergång med ruiner, ödslighet. Samtidigt ger bilderna inget kusligt eller mörkt intryck. Mitt bland ruinerna vibrerar det av liv, av nya möjligheter. De mycket vackra bilderna talar mer om transformation till något nytt, till något annat, än om alltings slut i den stora undergången.

Lena och Andreas Johansson har tillsammans arbetat med en installation i mixed media, olja, papper, lim. De har byggt upp kulisser till en låtsasvärld med porträtt av människor som mest tycks höra hemma i en värld där allt är yta och man inte riktigt kan avgöra vad som är verkligt.

Liknande associationer ger Cassandra Rhodins porträtt av poserande människor och djur. Bildsviten ”Animal Planet” är fint gjort i Art déco-inspirerad stil. Motiven för tankarna till hennes bakgrund, att hon kommer från en cirkussläkt.

Vanna Bowles. ”Bush Stories” fascineras även hon av ytlighet och de fasader människor värnar om.

Här och där i Verket, på de mest oväntade ställen hittar man Pontus Ersbackens skulpturer i olika material. Han låter plats och skulptur interagera, och lägger till ytterligare en dimension skuggan genom sin sinnrika belysning. De ofta fritt hängande skulpturerna och deras skuggor fungerar på ett fascinerande sätt som helheter. De rör sig stilla när man passerar förbi. Jag kommer på mig själv med att spana in i Verkets skrymslen och vrår för att inte missa någon av hans skulpturer.

Achilleas Kentonis och Maria Papacharalambous från Cypern har tillsammans gjort en större installation i mixed media. I mitten står ett lågt runt podium täckt av vit duk. På duken visas film, som betraktaren kan se från olika håll genom att gå runt podiet. Runt detta finns flera textila verk och skulpturer i olika material, bl.a. finns ett antal sovkuddar dekorerade på olika sätt. Titeln är ”Sensitive Sensitivity”. Det är ett djupt existentiellt verk som griper tag. Ett försök att utforska de ogripbara mellanrummen mellan dröm och vakenhet, mellan fantasi och verklighet. Ett utforskande av vad som kan hända när vi försöker fånga våra drömmar och önskningar, balansen ruckas, och nya möjligheter kan frigöras. Det är ett verk som berör på djupet med sitt användande av vardagliga föremål och material, sin ovanliga uppbyggnad, innehåll och mångsidighet.

Henry Grahn Hermunen var även med i förra årets Avesta Art med verket ”Livets Flod” i foto på glas. I år återkommer han med samma verk, men denna gång har han utökat med ytterligare två bilder. De vackra naturfotografierna i lager på lager på glas visas fritt hängande sida vid sida. Samtidigt projiceras de på golvet nedanför. Naturbilderna och deras reflexioner rör sig fram och tillbaka i mellanrummet mellan naturen och vår uppfattning av den, mellan verkligheten och oss själva, prövar var gränserna går här och nu.

Matti Kalkamo är född i Finland. På Avesta Art visar han två skulpturgrupper. ”Destination Salvation” visar människor på kyrkbänkar. Ansiktena, som belyses ett och ett i slumpmässig ordning, är i blank aluminium. Kropparna är omsvepta av mörka tygstycken. Allt är i naturlig storlek. Det är mäktigt, känns som man är del av andakten. På väggen bredvid sitter hans andra verk: ”Armfull of preparation”, där utsträckta armar bär fång av grenar. Poetiskt, skirt och vackert och samtidigt jordnära.

Mikael Ericssons verk ”Myrnebulosan” är en installation med video, UV-skulptur, ljus och ljud, som finns i ett 200 kvm stort rum med rundade väggar. Man känner sig som om man befinner sig ute i universum. Det finns en stor himlakropp med olika delar som lossnar och far över himlen på oväntade sätt. Och så myrorna som på myrors vis ständigt är i rörelse, flitigt jobbar på, bygger en maskin. Man är helt innesluten i konstnärens universum dels rent fysiskt genom att vara i rummet, dels mentalt och perceptuellt, men det är ett okänt universum. Det ser ut som en lek, men en lek som kamouflerar något annat, något som handlar om vår egen existens, vår framtid.

Guangjuan Zhang. Född i Kina, men bor och verkar i Sverige. Hon visar två verk. Den ena är som av nät, visar en jättes hand som välkomnar en besökaren formad som ett huvud. Skulpturen är av trä och lyser röd av UV-färg. Den förändras när man går runt den, ändrar uttryck. Mest förtjust är jag dock i det andra verket ”Degree Zero” skulpturer i varmlaminerad aluminiumplåt. Ett antal kvinnofigurer är delvis utskurna ur den vita plåten. Det ser ut som om de själva är på väg att frigöra sig . Vissa lyckas mer, andra är i sin början. Genom belysningen uppstår mörka skuggfigurer som tycks samspela med de vita plåtfigurerna. De samspelar, ibland kämpar de med varandra, ibland tycks de följas åt. De vita och mörka figurerna är på samma gång ett och separata, ibland bara sammanlänkade med sina händer. Djupt fascinerande bilder av vår egen identitet, våra relationer, våra liv.

I Avesta Art har man lyckats på ett imponerande sätt blanda och ge olika vinklar och ingångar till Förnuft och Känsla.

Men enbart förnuftet då? Har inte det blivit tillfredsställt av konsten så kan man titta runt i Verkets övriga interaktiva utställningar med historia, naturvetenskap, eller varför inte göra lite musik med skrotinstrument.

Innan jag lämnar Verket och Avesta Art så går jag och ser på ”de gamla godingarna” i de permanenta samlingarna. Till dem hör framför allt Kjell Engmans installation i glas ”Vita frun”. Även Tomas Nordbergs ”Ett stycke tid” växer i mina ögon för varje besök, liksom Lennart Rodhes ”Avestaström”.

Avesta Art visas t.o.m. söndag den 9 september. På lördag kväll firar man traditionsenligt sista natten med konsten med musik, mingel, eldshow & halmskulpturer.

För den som har missat årets Avesta Art och inte har möjlighet att åka dit i helgen så finns den fina utställningskatalogen att ladda ner från Verkets/Avesta Arts hemsida. Gör det och missa inte att också planera in en tripp till Avesta nästa sommar.

Foton Anita Elgerot

2 Responses to “Förnuft och Känsla på Avesta Art 2012”


  1. […] finns nu att läsa i Kultur1:s kulturtidskrift på nätet Magasin1. Länkar till den och till min blogg finns nu också på Avesta kommuns sida om Verket och Avesta Art […]

  2. lenabn Says:

    Avesta Art är ju mer en konstupplevelse än en konstutställning, lite svårt att försöka i ord beskriva omfattningen av allt … 🙂 Men du gör det som vanligt bra! KRAM


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: