Happy Halloween!

oktober 31, 2018

Happy Halloween with pumpkin and cake!

2018-10-30 22.16.44

Glad Påsk

april 15, 2017

En riktigt glad och skön påsk till alla!

(Haren är av Lisa Larsson)

2017-pask

Gösta Ekman R.I.P.

april 3, 2017

Regissören, skådespelaren och komikern Gösta Ekman har avlidit, alldeles för tidigt. Han blev 77 år.

Efter att Dramaten gått ut med meddelandet om hans bortgång har det skrivits mycket i tidningar (t.ex. här) och på webben. Där går att läsa om hans långa karriär, hans yrkesskicklighet med dess imponerande bredd från komik till tragik, och om hans berömda far och farfar. Jag tänkte hoppa över det.

I stället vill jag lyfta fram en rad jag läste (Björn Wiman, DN): ”Gösta Ekman förkroppsligade allt som var roligt i livet”. Visst förstod han, som den seriösa yrkesman han var, att skrattet ligger nära gråten, men han valde att ge oss åskådare det som var roligt, att låta oss skratta tillsammans. Inte undra på att han var så firad och folkkär! Tack!

R.I.P. Gösta Ekman

gösta-ekman2 papphammar2

Mer om Lennart Hellsing

november 28, 2015

Lennart Hellsing, nonsensordens och rimmens mästare avled 25 november. Han blev 96 år.

För mig har Lennart Hellsing genom åren varit mannen med ymnighetshornet som generöst gav oss en aldrig sinande ström av dikter och visor om figurer som muntert dansade och sjöng och hade alla möjliga upptåg för sig. Där fanns Krakel Spektakel och Kusin Vitamin som hängde och svängde i en gardin. Och där fanns herr Gurka som dansar både vals och mazurka, och Peter Palsternack i sin gula frack som dansade på tå och klack, och så Selma Selleri som svänger förbi i en kjol med broderi. Lennart Hellsing skrev inte om vardagslivet eller om traditionella vardagsfamiljer. Han skrev om dansande och sjungande grönsaker, växter och djur, gärna i något annorlunda miljö.

Resten av min artikel finns att läsa här: http://www.magasinett.net/2015/11/lennart-hellsing-har-avlidit

Kulturnätverket Kultur1 har publicerat hela min artikel om Lennart Hellsing på sin kulturtidskrift Magasin1. Välkomna in att läsa den och flera andra kulturartiklar där.

hellsing-krakel-spektakel

Lennart Hellsing har avlidit

november 25, 2015

Barnboksförfattaren Lennart Hellsing nonsensordens och rimmens mästare har avlidit. Han blev 96 år.

Han experimenterade med språket, lekte med det, fyllde det med oväntade upptåg och ordvändningar och fick läsarna att njuta av ordens magi och ljudklang.
Lennart Hellsing ansåg att dikt skall aktivera själva livskänslan. Han ville väcka glädje och uppror hos barnen och få dem att upptäcka att livet är fantastiskt, fullt av rytmer, färger, dofter och äventyr.

Under den glada livsbejakande ytan fanns också ett djupt allvar. Hans dikter tar ofta upp existentiella frågor. ”Boken om Bagare Bengtsson” (1966) har genom åren diskuterats, har ansetts vara kontroversiell, att man inte skall skoja med döden.

Lennart Hellsing har genom åren inte bara skrivit barnböcker utan också deltagit i den kulturella debatten om barnlitteratur bl.a. i samlingen ”Tankar om barnlitteraturen” (1963). Han var en av initiativtagarna till Svenska Barnboksinstitutet (SBI) som bildades 1967.

Lennart Hellsing föddes 1919 i Västanfors i Bergslagen. Ända sedan debuten 1945 (”Katten blåser i silverhorn”) har han glatt oss med verser och ramsor och halsbrytande rim. Det blev genom åren mer än 100 böcker. Många av hans dikter är tonsatta.

Jag skrev en längre text om honom när han fyllde 90 år. Den finns att läsa här (https://anitaelgerot.wordpress.com/2009/06/05/lennart-hellsing-90ar)

I tidningarna kan man läsa mer bl.a. här, här, här, här.

Lennart Hellsing vila i frid.

lennart-hellsing bibliografi1-hellsingbibliografi2-hellsing

 

Sommartid 2015

mars 29, 2015

Sommartid. Hur var det nu igen? Stirrar en stund på klockan innan det går upp ett ljus och jag petar fram klockans visare en timme.

Och vädret då? Busväder med regn och blåst. Kommentaren i Sven-Bertil Bärnarps serie ”Medelålders plus” (i DN) tycks vara lika aktuell år efter år.

klocka-sommartid1

sommartid-serie2013

3 Advent 2014

december 14, 2014

Det stormade och föll lite snö. Bara lite ligger kvar.

Temperaturen pendlar runt nollan.

Idag var himlen kallt blå och solen visade sig.

Helt kort tittade den fram i vintermörkret.

Dags att tända det tredje ljuset.

advent3-2014

index400

Idag är det 1 april och också annandag påsk. Det betyder bl.a. att det inte kommer någon papperstidning – inte som aprilskämt utan för att det är helgdag. Däremot finns ju tidningen på nätet, så det är dit jag får ta mig för att leta efter årets aprilskämt. För de har väl inte glömt att hitta på ett sådant mitt i allt påskfirande?

Nu är frukosten avklarad och jag sätter på datorn. Äta frukost vid datorn? Inte jag! Mitt morgontrötta jag skulle säkert lyckas spilla kaffet över datorns mest känsliga delar. Runt min dator finns därför en rejält tilltagen frizon där all dryck är strängt förbjuden, åtminstone före lunch.

Men nu är jag på plats vid datorn, går in på min vanliga dagstidning Dagens Nyheters hemsida. Kollar runt på rubrikerna för att se vad som verkar mest lovande.

Rubriken ”Blå byggnader väger tyngst” fångar genast mitt intresse. Menar de verkligen att färgen på byggnaden påverkar dess fysiska vikt. Men så klart inte. Artikeln handlar om Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska klassificeringar där man i sina register märker byggnader med olika färg beroende på deras kulturhistoriska värde. Blå färg väger där tyngst, det motsvarar fordringarna för ”byggnadsminne” i kulturminneslagen.

Så jag går vidare och hittar rubriken ”Någon Lindström har förmodligen målat tavlan”. Där uppges att Stockholms stadsarkiv på Kungsklippan nu visar en mikroutställning med ett 40-tal akvareller av Frans Lindström. Enligt artikeln har man valt att endast visa en akvarell i taget och byter bild varje dag. Det måste väl ändå vara ett aprilskämt att man måste springa där varje dag under mer än en månad för att få se alla. Jag kollar på Stadsarkivets hemsida och upptäcker att det visst inte är ett skämt, utan att de valt att visa akvarellerna så. Det måste göra underverk med besöksstatistiken.

Jag fortsätter leta, läser fler artiklar och hittar till sist rubriken ”Ett steg närmare en osynlighetsmantel”. Där rapporterar journalisten Clas Svahn om forskningen på University of Texas i Austin. Jag citerar: ”Forskargruppen från University of Texas i Austin har konstruerat ett supertunt fisknätsliknande material som sedan virats runt ett rör. Materialet består av koppartejp och polykarbonatfilm som när de sätts samman gör föremålet de placerats runt osynligt. Osynligt för mikrovågsstrålning. Vilket alltså är haken. När forskargruppen belyste materialet – och det bakomliggande föremålet – med mikrovågor på 3,6 GHz så studsade dessa vågor inte tillbaka och föremålet blev med andra ord osynligt.
En av forskarna, professor Andrea Alu, förklarar detta för sajten PhysOrg med att den utsända strålningen och osynlighetsmaterialet tar ut varandra. Och detta ur vilken vinkel man än väljer att betrakta föremål från. Ännu så länge finns ingen mantel som gör det samma i synligt ljus.”

Nu hade jag äntligen hittat mitt aprilskämt – trodde jag – tills jag googlade på professor Andrea Alu och hittade följande lilla film på Youtube (http://www.youtube.com/watch?v=jseHPnqXlPY).

Okey, jag ger upp. Hittade inga aprilskämt i dagens nätupplaga av tidningen. Kanske fanns det inget, kanske har nyhetsflödet numera fått en karaktär som gör att det blivit allt svårare att skilja riktiga nyheter från de fejkade.
Däremot har tidningen satt in en artikel om andra tidningars aprilskämt.

index400

Tidigare år har det, tro det eller ej, varit ett rent nöje att snudd på sätta morgonkaffet i vrångstrupen den första morgonen i april. En ren fröjd att ta på upptäckarhatten och nosa upp årets 1 aprilskämt. Redan förra året gjorde ”min” morgontidning Dagens Nyheter (DN) mig besviken genom att sakna aprilskämt i sin papperstidning. De hade reserverat aprilskämtet till den skara som läser DN på nätet. Det kändes verkligen trist.

Jag gillar min papperstidning, det är oöverträffat att börja morgonen med papperstidningen och minst en rejäl frukostkopp med kaffe. Dessutom, om mitt morgontrötta jag skulle råka spilla kaffe över tidningen så går den fortfarande att läsa, medan kaffe över min laptop får helt andra konsekvenser.

I år har DN valt en annan strategi. I sin papperstidning har man i frågespalten ”Fråga om Språket”, en frågespalt som för övrigt finns året runt inte bara 1 april, tagit upp det här med aprilskämt. Man skriver bl.a. så här: ”Bruket att ”narra april” går i Sverige ända bort till 1600-talets mitt. Det är oklart varifrån seden stammar men den förekommer i de flesta kulturer…….. Idag är det framför allt massmedierna som håller traditionen vid liv genom att i tidningar, tv och på internet slå blå dunster i ögonen på folk.” Det är ren historik alltså, inget skämtande där inte.

Så när kaffet är urdrucket och jag förflyttat mig ur köket, så tittar jag in på DN på nätet. Och vad har DN gjort där? Jo, man har köpt in en artikel från TT som handlar om vad andra tidningar har hittat på för aprilskämt.
Allvarligt talat. Jag hade förväntat mig något bättre än så. Har DN inga egna humorister kvar på tidningen som kan förvalta traditionerna från 1600-talet?

1 April 2011

april 1, 2011

Kan se dem framför mig, de som hittat på morgontidningarnas 1aprilskämt. Hur de vrider sig av skratt och önskar att de hade dolda kameran installerad hos sina mest morgontrötta läsare. Läsare som med knappt öppna ögon skannar tidningssidorna. Hur de kommer att haja till inför vissa rubriker och nästan sätta frukosten i halsen.

Det bjuder jag gärna på bara jag slipper dolda kameran. Jag tillhör gruppen oerhört morgontrötta som envisas med att läsa morgontidningen till morgonkaffet med knappt öppna ögon i stället för att vänta tills hela jag är ordentligt vaken.

Men en dag som idag – 1 april – kräver lite mer än vanligt. Innan jag närmar mig tidningen ser jag till att ha druckit en stor frukostkopp kaffe och börjat läppja på nästa. Att påstå att jag är vaken och alert är visserligen en överdrift, men ok jag är redo – och förväntansfull.

Öppnar tidningen och börjar bläddra. Var är aprilskämtet? Vad har hänt? Har Dagens Nyheter glömt eller har de med skämtlynne slutat på tidningen?

Något måste det ju finnas, men det är klart att det faktiskt kan gömma sig ett aprilskämt bakom ganska många rubriker. Bäst att använda uteslutningsmetoden. Utgår från att aprilskämtet måste finnas bland inrikesnyheterna eller i kulturdelen. De skulle aldrig våga sätta det bland utrikesnyheterna, i tidningens ekonomidel eller bland sporten – konsekvenserna kunde bli gruvliga med diplomatiska förvecklingar, fallande börs eller rasande idrottsklubbar.

Men icke ett enda aprilskämt. Den enda som uppmärksammat dagen är tecknaren Susanne Fredelius som i sin serie ”Doris” så fint uttrycker även min besvikelse.

Det är lite – men bara lite – plåster på såren när jag på DN.se (Dagens Nyheters tidning på nätet) fnissande läser Anders Forsströms ”vetenskapliga” artikel om den nyupptäckta signalsubstansen PJ-Osk som sägs ligga bakom att män känner sig oerhört sjuka redan vid 37.7 graders feber medan kvinnor förväntas stå på benen som vanligt till åtminstone 39.6 graders feber. Liknande förhållande sägs gälla vid smärta. Jubel. Äntligen har det som många av det manliga könet förgäves försökt förklara för sin omgivning, fått sin vetenskapliga förklaring. PJ-Osk finns. Upptäckten betraktas som ett ”guldägg” för den svenska staten och läkemedelsindustrin och P-J Oskarsson förväntas få Nobelpriset.

Fin artikel med diagram och allt. Det var fyndigt och riktigt kul.

Men det hjälper inte. Jag känner mig lurad – fast på fel sätt. Även vi som håller oss till DN papperstidning förtjänar att bli lurade 1 april, inte bara nätläsarna.

Men missa inte att också kolla in aprilskämtet i Dalarnas Tidningar.