Författaren, dramatikern Henning Mankell avled i natt 67 år gammal i sviterna efter cancer.

Henning Mankell skrev både romaner och dramatik och var verksam inom teatern.
Han hade ett genuint samhällsengagemang, vilket har präglat hans verk och verksamhet. Han var en betydande uttolkare av samtiden, en röst som man lyssnade till.

Hans verk är översatta till 40 språk och han har tilldelats en rad priser och utmärkelser.

Själv upptäckte jag, liksom många andra, Henning Mankell när boken ”Mördare utan ansikte” kom ut 1991. Det är hans första polisroman om Kurt Wallander vid Ystadspolisen och det kom att bli ytterligare 10 romaner om honom. Böckerna är skrivna i en samhällskritisk anda liknande Sjövall & Wahlöös polisromaner från 1960-70-talet. ”Mördare utan ansikte” prisades välförtjänt.

Polisromanerna om Kurt Wallander har översatts och filmats, har spridits över världen. I Ystad har man regelbundna vandringar där man kan gå i Wallanders fotspår, se de viktiga platserna från böckerna.

Henning Mankells bortgång har uppmärksammats både här hemma och ute i världen (se t.ex. DN, SvD, GP, AB, Expressen, The Guardian, New York Times)

Vila i frid Henning Mankell

1.henning-mankell

hm2

Idag kom beskedet att författaren och poeten Tomas Tranströmer har avlidit. Han blev 83 år.

I flera år har jag burit med mig Tomas Tranströmers dikter och blev därför så glad när han 2011 välförtjänt tilldelades nobelpriset i litteratur. Svenska Akademiens motivering löd: ”för att han i förtätade genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.

I ”Den stora gåtan” som kom 2004 finns en rad haikudikter. Jag väljer en:

Stor och långsam vind
från havets bibliotek.
Här får jag vila.

tomas-tranströmer

Läs mer här, här, här, här, här

Idag den 8 mars är det Internationella Kvinnodagen.
En dag som sedan 1978 finns med på FN:s lista över högtidsdagar.

I det vackra vädret går jag till Moderna museet. Där visar man en retrospektiv utställning med Louise Bourgeois. Hon blev 98 år och var verksam ända fram till sin död 2010. Det är en fantastisk utställning med skulpturer och verk på papper från 1930-talet till 2009, flera av dem har tidigare inte visats offentligt. Louise Bourgeois var en föregångare, en banbrytare särskilt för den feministiska konsten. Hon deklarerade att: ”I hela mitt liv som skulptör har jag strävat efter att förvandla kvinnan från objekt till ett aktivt subjekt.”

När jag kommer hem igen sätter jag på en CD med sångaren, författaren, konstnären, polarprisvinnaren Patti Smith. Medan musiken fyller rummet går jag till bokhyllan och tar fram Virginia Woolfs ”A Room of One´s Own” (”Ett eget rum”) från 1929. En hel del har förändrats under de 86 år som gått sedan boken skrevs, men det är förvånansvärt hur aktuell den fortfarande är idag, även i vår del av världen, inte minst när hon argumenterar för att ”Kvinnor måste ha en egen inkomst och ett eget rum för att kunna ha friheten att skapa”.

louise-bourgeois patti-smith-2013 Virginia_Woolf_1927

Foton av Louise Bourgeois, Patti Smith och Virginia Woolf

240148-02588935

Så kom beskedet om vem som skulle få Nobelpriset i litteratur. Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund tillkännagav att den franske författaren Patrick Modiano tilldelats årets pris. Motiveringen löd: ”För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”.

För mig var Patrick Modiano ett okänt namn. Orden ”minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden” gjorde mig nyfiken. Likaså Peter Englunds kommentar att ”hans böcker handlar mycket om sökande efter försvunna människor, rymlingar och osynliga. De som tar sig undan, de utan papper och falska identiteter”. Det lät aktuellt och viktigt, så jag letade mer information om författaren och hans verk.

Patrick Modiano är född 1945 i Paris. Han skriver om sin hemstad, om ockupationen av Paris och Frankrike under andra världskriget och om tiden därefter. I romanens form skriver han om verkliga personer och platser, blandar in egna minnen. Han skriver om personer med gåtfullt förflutet, om överlevarna och om de som försvann. Om minnets och glömskans mekanismer.

När jag läser kommentarerna och intervjuerna framkommer bilden av ett författarskap som fokuserar på platsen Paris och tiden andra världskriget – och ändå inte. Det tycks mer på ett allmänt plan handla om en tid och en plats drabbad av krig och övervåld, om atmosfären, om hemlöshet, överlevande och undergång. Ett trauma som även drabbar alltför många på alltför många platser idag. Problematiken för den enskilde blir densamma.

Reaktionerna på valet av pristagare har varit svala: ”bra val”, ”klassisk god litteratur”. Vissa har varit besvikna över att Svenska Akademien inte valde en mer politisk och aktuell författare. Patrick Modianos författarskap är kanske inte nyskapande, bär kanske inte med sig dofter av främmande miljöer, men på ett lågmält sätt påminner det oss om vikten av att inte glömma våldets mekanismer, som till synes kan ta olika form, men i grunden handlar om samma sak.

Vikten att se vad de gör med oss som individer, minnas sorgen, de mörka hålen efter de försvunna, de som gått under. Att se överlevarna som gjort sig osynliga, som tysta bär sina minnen. Att lyfta fram de minnena och inte bara reducera dem till siffror eller nostalgi över en gången tid.

Patrick Modiano har gett ut ett 30-tal böcker varav flera finns översatta till svenska. Han har ett sammansatt författarskap. Böckerna länkar i varandra. Episoder och personer från ett verk kan komma igen i andra. Peter Englund vill därför kalla författaren för en ”Proust för vår tid”.

När beskedet kom att Patrick Modiano tilldelats Nobelpriset, så befann jag mig varken nära en större bokhandel eller bibliotek, så jag hann inte nappa åt mig något exemplar av hans böcker. Men jag har ställt mig i kö för att få ta del av ett för mig nytt författarskap.

Något ur pressen: här, här, här

Senaste årens Nobelpris i litteratur har tilldelats förhållandevis lättillgängliga författare. Det har varit såväl nya bekantskaper som gamla favoriter. Men gemensamt har varit att var och en på sitt eget sätt har varit intressant och haft vackert språk – och inte minst har de varit möjliga att läsa även för oss som läser av ren lust och inte bara av akademiskt intresse.

Så frågan är nu om Svenska Akademien kommer att fortsätta på samma linje eller om det är dags för någon författare vars namn inte ens Google klarat av att snappa upp. En författare som skriver inifrån sitt eget universum med så privata referenser att det behövs en bruksanvisning för att ens kunna ta sig igenom första sidan. En bok där man inte kan finna ingången eller några fästpunkter. Man öppnar den, brottas med innehållet men ger till sist upp. Stänger boken, går till tunnelbanan och lämnar den på en bänk för någon annan att hitta, någon som förhoppningsvis kan ta den till sig och t.o.m. älska den.

Men jag hoppas, liksom jag hoppas varje år, att när dörren i börssalen öppnas på torsdag kl. 13, så öppnas samtidigt en dörr av möjligheter. Möjligheter att upptäcka nya berättelser, nya världar, att få nya spännande läsupplevelser. Kanske hitta en blivande favorit till min bokhylla.

nobel-dorr

Idag den 23 september kl. 8.29

september 23, 2014

Idag kl. 8.29 infaller höstdagjämningen. Hösten själv drog in redan i förrgår med storm, åska och skyfall. Den sköna sensommaren byttes i ett slag till kallt höstrusk.

Idag kl. 8.29 tar jag fram Erik Axel Karlfeldts ”Greatest Hits”, en ”interaktiv CD” som Karlfeldtsamfundet gett ut till årets 150-årsjubileum. Den kom med posten från mina vänner i Avesta, konstnären Lena Berggren med familj. En samling blommiga naturbilder som passar bra en sådan här dag.

Från CD:ns baksidestext förstår jag att Karlfeldt gnolade fram sina dikter, att man därför bör läsa dem högt, att interagera med dem för att kunna höra och känna hans melodier.

I denna ”interaktiva CD” läser jag därför denna höstdagjämning högt om hon som ”kommer utför ängarna vid Sjugareby”. Om ”Längtan heter min arvedel…..somrarna blekna och solen går ner”. Om ”Intet är som väntans tider, vårflodsveckor, knoppningstider”. Med vinden tjutande utanför läser jag häftet högt från pärm till pärm. Jag vill tro att det är Karlfeldts gnolande jag hör inom mig, snarare än någon modernare tonsättning.

bar-sept2014

cd-karlfeldt

Vid 92 Fahrenheit (33 grader Celsius) blir den mänskliga ”hjärnan en råtta som rusar omkring i en glödhet labyrint”. När det är kallare står vi ut, när det är varmare orkar vi inte.

Den amerikanske författaren Ray Bradbury hävdade i novellen ”Touched with fire” (som Jonas Thente påminde om i DN) att fler mord och våldsbrott begås vid just den temperaturen.

Och vetenskapsmännen tycks hålla med.

Idag vibrerar luften formligen av värme och asfalten under fötterna känns allt mjukare.

Tidningarna larmar med rubriker som ”Så dödar värmen”, uppmanar alla att skydda sig i hettan.

Så jag lyder alla råd. Fyller en kanna med kallt vatten och sätter på fläkten. Håller mig inne i stillhet och undviker heta diskussioner med omgivningen.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

alice-munro

Så har den speciella torsdagen infallit. Den där torsdagen i oktober varje år när dörren till börssalen i Stockholm öppnas kl.13 och Svenska Akademiens ständige sekreterare tillkännager namnet på Nobelpristagaren i litteratur. Journalister från hela världen trängs utanför. Vi andra sitter framför TV:n, radion eller datorn. Vissa står redo i bokhandeln för att snabbt kunna rycka åt sig ett ex av den belönade författarens verk.

Så kommer beskedet. ”Den samtida novellkonstens mästare”, den kanadensiska författarinnan Alice Munro har tilldelats årets nobelpris i litteratur. Så lät den korta men kärnfulla motiveringen: ”Den samtida novellkonstens mästare”.

Fortsättningen på min text om Alice Munro finns att läsa på Kulturnätverket Kultur1:s Magasin1 (magasinett.net).
I pressen t.ex. här, här, här. Intervjuer med författaren här, här.

Framför allt läs Alice Munro!

Avesta Art var tills för några år sedan okänt för mig och kanske också för många andra. Steg för steg har dock Avesta Art välförtjänt vunnit alltmer erkännande som spännande och i flera avseenden nyskapande utställningskoncept.

Avesta Art har arrangerats av Avesta kommun sedan 1995 och visas i Verket, Avestas gamla järnbruk. Byggnaden med sin spännande industrihistoria bildar en fantastisk inramning till samtidskonsten. Gradvis har man utvecklat verksamheten. Man har varsamt renoverat bit för bit av det gamla järnverket för att sommartid fylla det med samtidskonst.

Jag själv upptäckte utställningen 2006 när mina vänner i Avesta, konstnären Lena Berggren med familj, stack en utställningskatalog i min hand. Framsidan pryddes av den fantastiske glaskonstnären Kjell Engmans installation “Vita Frun”. Kjell Engman som idag dessutom är känd som den som gjort den stora glasskon, första priset I TV:s “Let`s Dance”. Utan att tveka nappade jag på kroken – och fortsätter att göra det år efter år, nyfiken på vad man gjort av just årets tema.

I årets upplaga, som är den 12:e, och har temat “Heart and Brain” deltar tretton samtida konstnärer från Sverige, Finland, England, Italien och Sydkorea. Utställningen är som tidigare upplagor av Avesta Art av mycket hög kvalitet.

Mer om utställningens innehåll och de deltagande konstnärerna finns i min artikel på kulturnätverket Kultur1:s tidskrift på nätet Magasin1 (www.magasinett.net), medan jag här på bloggen visar några bilder från utställningen som komplement till texten.

Katalogens framsida pryds av ett av konstnären, graffitimålaren och musikern Carolina Falkholts bidrag till utställningen. Stort och framsynt av Avesta Art att ge utrymme till en graffitikonstnär.

1.katalog-carolina-falkholt

I årets barnhörna hittar man Gunilla Bergströms älskade figur Alfons Åberg.

2.gunilla-bergstrom-alfons

Guangjuan Zhang (född i Kina, men bor och verkar i Sverige), del av installationen “The First Voice is the Last Voice”, en stark kommenterar till Kinas enbarnspolitik.

3.guangjuan-zhang

Lucy Glendinning (England), “Feather Child” – “Unknown Boy”, väcker frågor om genteknik.

4.lucy-glendinning

Matti Kalkamo (Finland), “Armful of Preparation”, verk med inre stillhet och poesi.

5.matti-kalkamo

Lee Youngbaek (Sydkorea), del av stora installationen “Angel Soldier”

6a.lee-youngbaek

Alessandro Lupi (Italien), del av installationen “Flourescent density”

7.alessandro-lupi

Ingalena Klenell, stora installationen i glas “Borderline”

8.ingalena-klenell

Sammantaget är årets upplaga av Avesta Art en väl sammansatt och balanserad utställning med såväl djup som bredd. Missa inte tillfället att göra ett besök på Verket, att uppleva den fantastiska miljön, se välgjord och berörande samtidskonst samt se hur konsten och miljön samverkar till en fantastisk totalupplevelse.

Avesta Art håller på till den 8 september.
Utställningskatalogen till Avesta Art finns förutom på plats i Verket också att läsa på Verkets hemsida (http://www.verket.se).

Foton Anita Elgerot; Katalogens framsida, Avesta Art

Idag den 8 mars är Internationella Kvinnodagen.
En dag som sedan 1978 finns med på FN:s lista över högtidsdagar.

I pressen kan man bland alla artiklar om Internationella kvinnodagen läsa att man från idag enklare skall kunna få tillgång till omkring 200 kvinnliga författarskap. Satsningen ingår i Bonniers så kallade Tusenprojektet, där 1000 svenska klassiker har scannats in och återigen görs tillgängliga som e-böcker eller print-on-demand.

Målningen är en av konstnären Niki de Saint Phalles Nanas.

Niki-de-St-Phalle-Nana-19724