2 Advent och Nobel 2017

december 10, 2017

I Stockholms Konserthus samlas man för att dela ut Nobelprisen i litteratur och olika vetenskaper. I Oslo får fredspristagaren sitt pris.

Årets pristagare har inte bara vidgat vårt vetenskapliga vetande utan också satt fantasin i rörelse. Ökat vår syn på vad som är möjligt.

Hemma tänder jag andra ljuset i staken.

advent2-2017

Annonser

Ett chockat sus gick genom Börssalen när Svenska Akademiens ständige sekreterare Sara Danius meddelade att Bob Dylan får årets Nobelpris i litteratur. Motiveringen lyder: ”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”.

Svenska Akademien har i år konkret följt Bob Dylans textslinga ”The times they are a-changin´”, från albumet (1964) med samma namn. De har återigen vidgat synen på litteratur, den här gången på poesin.

I år verkar de ha svarat på dagens lyssningskultur och valt en ”örats poesi”, texter som inte främst är skrivna för att läsas tyst utan för att framföras eller sjungas. Som de av olika Rap-artister eller varför inte poeten Bruno K. Öijer. ”Spoken words”, poesi av alla slag som framförs på olika sätt. Eller kanske den uråldriga litterära traditionen där berättelser och diktepos framförts, berättats muntligt eller sjungits fram.

Sedan slutet av 1960-talet har jag lyssnat på Bob Dylan och har aldrig slutat förundras över hans ständiga utveckling, hur han prövat olika stilar, förnyat sig och sen gått vidare. Som en poesins och musikens Picasso. Han berättar ständigt nya historier, målar upp nya bilder. De blickar först bakåt, vänder sig om och betraktar nutiden, och vandrar sen vidare blickande mot framtiden. Han låter text och musik samspela på ett traditionellt och samtidigt högst personligt sätt. Men det är i första hand hans texter som griper tag, de historier han målar upp, snarare än hans melodier.

Jag var på hans konsert i Stockholm 1998 och minns att jag imponerades av honom som lysande scenartist trots hans något buttra framtoning.

Bob Dylan är ständigt aktuell. Han upptäcks hela tiden av nya lyssnare och inspirerar nya generationer. Hoppas vi får se honom ta emot sitt pris i Stockholm den 10 december.

dylan1bob-dylan-the-times-they-are-a-changin-1964

Idag kom beskedet att författaren och poeten Tomas Tranströmer har avlidit. Han blev 83 år.

I flera år har jag burit med mig Tomas Tranströmers dikter och blev därför så glad när han 2011 välförtjänt tilldelades nobelpriset i litteratur. Svenska Akademiens motivering löd: ”för att han i förtätade genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.

I ”Den stora gåtan” som kom 2004 finns en rad haikudikter. Jag väljer en:

Stor och långsam vind
från havets bibliotek.
Här får jag vila.

tomas-tranströmer

Läs mer här, här, här, här, här

240148-02588935

Så kom beskedet om vem som skulle få Nobelpriset i litteratur. Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund tillkännagav att den franske författaren Patrick Modiano tilldelats årets pris. Motiveringen löd: ”För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”.

För mig var Patrick Modiano ett okänt namn. Orden ”minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden” gjorde mig nyfiken. Likaså Peter Englunds kommentar att ”hans böcker handlar mycket om sökande efter försvunna människor, rymlingar och osynliga. De som tar sig undan, de utan papper och falska identiteter”. Det lät aktuellt och viktigt, så jag letade mer information om författaren och hans verk.

Patrick Modiano är född 1945 i Paris. Han skriver om sin hemstad, om ockupationen av Paris och Frankrike under andra världskriget och om tiden därefter. I romanens form skriver han om verkliga personer och platser, blandar in egna minnen. Han skriver om personer med gåtfullt förflutet, om överlevarna och om de som försvann. Om minnets och glömskans mekanismer.

När jag läser kommentarerna och intervjuerna framkommer bilden av ett författarskap som fokuserar på platsen Paris och tiden andra världskriget – och ändå inte. Det tycks mer på ett allmänt plan handla om en tid och en plats drabbad av krig och övervåld, om atmosfären, om hemlöshet, överlevande och undergång. Ett trauma som även drabbar alltför många på alltför många platser idag. Problematiken för den enskilde blir densamma.

Reaktionerna på valet av pristagare har varit svala: ”bra val”, ”klassisk god litteratur”. Vissa har varit besvikna över att Svenska Akademien inte valde en mer politisk och aktuell författare. Patrick Modianos författarskap är kanske inte nyskapande, bär kanske inte med sig dofter av främmande miljöer, men på ett lågmält sätt påminner det oss om vikten av att inte glömma våldets mekanismer, som till synes kan ta olika form, men i grunden handlar om samma sak.

Vikten att se vad de gör med oss som individer, minnas sorgen, de mörka hålen efter de försvunna, de som gått under. Att se överlevarna som gjort sig osynliga, som tysta bär sina minnen. Att lyfta fram de minnena och inte bara reducera dem till siffror eller nostalgi över en gången tid.

Patrick Modiano har gett ut ett 30-tal böcker varav flera finns översatta till svenska. Han har ett sammansatt författarskap. Böckerna länkar i varandra. Episoder och personer från ett verk kan komma igen i andra. Peter Englund vill därför kalla författaren för en ”Proust för vår tid”.

När beskedet kom att Patrick Modiano tilldelats Nobelpriset, så befann jag mig varken nära en större bokhandel eller bibliotek, så jag hann inte nappa åt mig något exemplar av hans böcker. Men jag har ställt mig i kö för att få ta del av ett för mig nytt författarskap.

Något ur pressen: här, här, här

Senaste årens Nobelpris i litteratur har tilldelats förhållandevis lättillgängliga författare. Det har varit såväl nya bekantskaper som gamla favoriter. Men gemensamt har varit att var och en på sitt eget sätt har varit intressant och haft vackert språk – och inte minst har de varit möjliga att läsa även för oss som läser av ren lust och inte bara av akademiskt intresse.

Så frågan är nu om Svenska Akademien kommer att fortsätta på samma linje eller om det är dags för någon författare vars namn inte ens Google klarat av att snappa upp. En författare som skriver inifrån sitt eget universum med så privata referenser att det behövs en bruksanvisning för att ens kunna ta sig igenom första sidan. En bok där man inte kan finna ingången eller några fästpunkter. Man öppnar den, brottas med innehållet men ger till sist upp. Stänger boken, går till tunnelbanan och lämnar den på en bänk för någon annan att hitta, någon som förhoppningsvis kan ta den till sig och t.o.m. älska den.

Men jag hoppas, liksom jag hoppas varje år, att när dörren i börssalen öppnas på torsdag kl. 13, så öppnas samtidigt en dörr av möjligheter. Möjligheter att upptäcka nya berättelser, nya världar, att få nya spännande läsupplevelser. Kanske hitta en blivande favorit till min bokhylla.

nobel-dorr

Nelson Mandela

december 7, 2013

nelson-mandela

Vila i frid Nelson Mandela

alice-munro

Så har den speciella torsdagen infallit. Den där torsdagen i oktober varje år när dörren till börssalen i Stockholm öppnas kl.13 och Svenska Akademiens ständige sekreterare tillkännager namnet på Nobelpristagaren i litteratur. Journalister från hela världen trängs utanför. Vi andra sitter framför TV:n, radion eller datorn. Vissa står redo i bokhandeln för att snabbt kunna rycka åt sig ett ex av den belönade författarens verk.

Så kommer beskedet. ”Den samtida novellkonstens mästare”, den kanadensiska författarinnan Alice Munro har tilldelats årets nobelpris i litteratur. Så lät den korta men kärnfulla motiveringen: ”Den samtida novellkonstens mästare”.

Fortsättningen på min text om Alice Munro finns att läsa på Kulturnätverket Kultur1:s Magasin1 (magasinett.net).
I pressen t.ex. här, här, här. Intervjuer med författaren här, här.

Framför allt läs Alice Munro!