Idag den 8 mars är det Internationella Kvinnodagen.
En dag som sedan 1978 finns med på FN:s lista över högtidsdagar.

I det vackra vädret går jag till Moderna museet. Där visar man en retrospektiv utställning med Louise Bourgeois. Hon blev 98 år och var verksam ända fram till sin död 2010. Det är en fantastisk utställning med skulpturer och verk på papper från 1930-talet till 2009, flera av dem har tidigare inte visats offentligt. Louise Bourgeois var en föregångare, en banbrytare särskilt för den feministiska konsten. Hon deklarerade att: ”I hela mitt liv som skulptör har jag strävat efter att förvandla kvinnan från objekt till ett aktivt subjekt.”

När jag kommer hem igen sätter jag på en CD med sångaren, författaren, konstnären, polarprisvinnaren Patti Smith. Medan musiken fyller rummet går jag till bokhyllan och tar fram Virginia Woolfs ”A Room of One´s Own” (”Ett eget rum”) från 1929. En hel del har förändrats under de 86 år som gått sedan boken skrevs, men det är förvånansvärt hur aktuell den fortfarande är idag, även i vår del av världen, inte minst när hon argumenterar för att ”Kvinnor måste ha en egen inkomst och ett eget rum för att kunna ha friheten att skapa”.

louise-bourgeois patti-smith-2013 Virginia_Woolf_1927

Foton av Louise Bourgeois, Patti Smith och Virginia Woolf

Idag har Tomas Tranströmer emottagit Nobelpriset i litteratur. TV-utsändningen från ceremonin i Konserthuset har nyss avslutats. Kvar finns minnesbilden av en lyckligt leende Tranströmer och applåderna som aldrig tycktes ta slut. Det var rörande och från hjärtat glädjande att se honom emotta priset.

Akademiledamoten Kjell Espmark höll talet vid prisutdelningen. Han talade bl.a. om hur Tomas Tranströmers texter är så sammansatta men samtidigt så lätta, nästan tyngdlösa. Hur de talar direkt till sinnena intensivt här och nu. Hur texterna leder oss genom en halvöppen dörr in i ett rum som rymmer alla ögonblick och nu också oss alla. För mitt inre såg jag hur de liknade en dans eller ett trapetsnummer.

I onsdags skulle Tomas Tranströmer traditionellt ha hållit sin nobelföreläsning i Börssalen. Då han 1990 efter en stroke förlorade en stor del av sin förmåga att tala, fick nobelföreläsningen utformas annorlunda. Det blev ett skräddarsytt evenemang med musik och diktuppläsning, en hyllning till Tomas Tranströmer.

Evenemanget inleddes av Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund med orden:
”God poesi är ett mäktigt ting. Det kan förvandla vår bild av världen, göra den klarare, tydligare, skarpare. Och det för alltid. Man ska inte låta sig luras av den lågmälda tonen i Tomas Tranströmers poesi. Vissa av existensens verkliga storheter finns där ständigt närvarande: Minnet, Historien, Döden, Naturen – inte minst naturen. Men inte som en överväldigande närvaro utanför oss, eller som något som blir levande inför vår blick. Hos dig är det precis tvärtom: jaget, den enskilda människan är det prisma där allt detta löper samman. Det skänker oss en känsla av sammanhang, ja uppgift.”

Peter Englunds tal liksom hela programmet för Tomas Tranströmers nobelföreläsning (inklusive alla underbara dikter) finns att läsa på Svenska Akademiens hemsida. Där finns också det tal som hölls av Kjell Espmark vid själva prisutdelningen.

Jag hämtar en Haikudikt ur Tomas Tranströmers ”Den stora gåtan” (2004):

”Stor och långsam vind
från havets bibliotek.
Här får jag vila.”

Mer finns bl.a. här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, min förra blogg

Patti Smith i Stockholm där hon  till min glädje fick motta det prestigefyllda Polarpriset. Dessutom gav hon en bejublad konsert (här, här) på Konserthuset. Önskar att jag kunnat sitta i publiken.

Får nöja mig med att lyssna på ”Outside Society”, hennes första samlingsskiva som precis har släppts.

Årets polarpris delas mellan Patti Smith och Kronos Quartet.
Den amerikanska stråkkvartetten Kronos Quartet hade jag tidigare inte hört talas om, medan Patti Smith har följt mig genom åren.

Motiveringen till Patti Smiths pris lyder: ”Genom att ägna sitt liv åt konst i alla former har Patti Smith visat hur mycket rock´n roll det finns i poesin och hur mycket poesi det finns i rock´n roll. Patti Smith är en Rimbaud med Marshall-förstärkare. Hon har ändrat sättet en hel generation ser ut, tänker och drömmer. Med hennes unika artistsjäl bevisar Patti Smith gång på gång att folket har makten.”

Artisten, författaren och bildkonstnären Patti Smith föddes 1946 i Chicago. För mig var hon från början mest känd som rocksångerska och låtskrivare. Hon gjorde ett omtalat första framträdande 1971 i Poetry Project i S:t Marks Church när hon läste egna dikter ackompanjerad av elgitarr – ingen hade någonsin spelat elgitarr i den kyrkan. Några år senare (1975) kom hennes första album ”Horses”, en fantastisk debut, som hon följde upp trettio år senare (2005) med en nyinspelning av skivan. Den gavs ut som dubbel-CD tillsammans med inspelningen från 1975 och med samma omslag som tidigare. På omslaget finns bilder av henne som togs av fotografen Robert Mapplethorpe. De levde tillsammans och skapade konst sida vid sida. De fortsatte att vara nära vänner även efter att de separerat.

När Robert Mapplethorpe senare insjuknade i aids lovade Patti Smith honom att en dag skriva ner berättelsen om dem. Boken blev ”Just Kids”, som förra året kom ut på svenska. Med (den inbundna) boken följer en CD-skiva med starka låtar av och med Patti Smith. Boken handlar om deras liv i 1960-, -70- och -80-talets New York, om ett liv i kärlek, vänskap och konstnärligt skapande.

Förutom att spela in ett antal skivor har Patti Smith har skrivit flera böcker. Bl.a. kom diktsamlingen ”Oskuldens tecken” ut på svenska förra året.

Bildkonstnären Patti Smith är kanske mindre känd än rockikonen, men hon började tidigt teckna och göra collage och upptäckte senare fotografi. Hon hade sin första utställning med teckningar redan 1973. Hon arbetar brett i olika tekniker som teckning, screentryck, installationer och fotografi.

I en längre intervju i konsttidningen Art Press 2008 inför en konstutställning i Paris berättar Patti Smith om sin uppväxt i ett strängt religiöst hem. Man läste ofta bibeln och missionerade. När hon var 12 år upptäckte hon Picasso och tyckte att det var det största hon sett i sitt liv. Hon ville ägna sitt liv åt att göra det som han gjorde, bli som han, så hon bestämde sig för att välja Picasso framför religionen. Senare insåg hon att det snarare var en revolt mot all slags organiserad religion än mot religiös konst och Bibeln, vilka intresserar henne.
Om sitt konstnärskap säger hon bl.a. ”Jag älskar linjens kurva och jag älskar språk och ibland möts de. Linjens poesi men också linjen i sig själv, ren…. Jag älskar att berätta historier…. Det är en drift, jag vet inte vad jag skall kalla den, en lycklig sjukdom. Jag minns inte en dag när jag inte har skrivit en rad, tecknat något, fotograferat, strukturerat en idé. Det är mitt liv.”

Patti Smith har varit i Sverige tidigare. Bl.a. uppträdde hon 2008 på Stockholms jazzfestival. Hon berättade då att hon har sina musikrötter i bl.a. John Coltrane och Miles Davis. Förra året var hon en av artisterna på Peace & Love-festivalen i Borlänge.

Några kommentarer i pressen om Patti Smith och Polarpriset finns bl.a. här, här, här, här och här.

Den 30 augusti är Patti Smith i Sverige för att motta Polarpriset. Tills dess lyssna på hennes musik, läs hennes dikter, läs boken ”Just Kids”. Gör det.

Bob Dylan har fått det prestigefyllda Pulitzerpriset för ”profound impact on popular music and American culture, marked by lyrical compositions of extraordinary poetic power.”

Bob Dylan är den första rock/folkmusiker som fått Pulitzerpriset för sin musik. Tidigare har priset gått till klassisk musik eller jazz. Läs mer här, här och här.

Bob Dylans texter och musik är fantastiska. De är en mix av traditionell musik, blues och rock´nroll, som framförs på ett mycket personligt sätt.

Bob Dylan har varit en av de artister som jag regelbundet lyssnat på genom åren. Visst har det varit perioder när jag lyssnat mer på annan musik, när jag haft en paus från Dylan och mest gått och tittat på hans skivor i skivhyllan. Men jag har alltid kommit tillbaka lockat av hans fantastiska texter och musik.

Ett av mina absoluta favoritalbum från senare år är ”Modern Times” från 2006. Jag skrev lite om det på min blogg när skivan släpptes. Lyssna gärna på skivan och missa inte artikeln ”The Genius of Bob Dylan” som gjordes av Jonathan Lethem för musiktidningen Rolling Stones precis innan ”Modern Times” släpptes.

Lyssna på Bob Dylans musik och texter och inte minst på hans sätt att framföra dem!